TEMA: ÅTERHÄMTNING 26 Jag var första arbetsterapeut i personalteamet när jag började jobba här för runt fem år sedan och känner mig verkligen hemma på K2. Traditionell psykiatri börjar ofta med frågan: Vad har du för problem? Här arbetar vi i stället med att skapa trygghet och en positiv miljö som underlättar rehabiliteringen, säger Lisa Töfting. Lite inklämd i ett bostadsområde mellan det stora länssjukhuset och Jämtlands friluftsmuseum hittar vi fram till villan med adressen Kyrkgatan 2, som ligger bakom begreppet K2. Från utsidan vilket småhus som helst, på insidan ett myller av deltagare och personal på två våningsplan när vi droppar in vid lunchtid en vanlig jobbvardag. Där sitter personal med inskrivna deltagare runt köksbordet och äter lunch tillsammans. En öppen yta leder in till ett vardagsrum med diskussioner runt ett par bord. Några deltagare gör sig ordning för dagens utomhusaktiviteter. Som journalister blir vi inte bara insläppta utan möts även med positiv nyfikenhet, vilket känns rätt ovant för att vara vården och framför allt psykiatrin. – Vi sorterar under regionpsykiatrin och personer som kommer hit gör det via någon kontakt från Östersunds sjukhus psykiatri. Under hela den tid som deltagaren är inskriven här behålls också kontakten med sjukhuset, berättar Lisa Töfting när hon visar runt i lokalerna. Runt 70 deltagare med olika diagnoser inom psykisk ohälsa är inskrivna. Med undantag för geropsykiatrin är K2 öppen för alla åldrar. De senaste åren har personalteamet, med 4,5 tjänster, märkt en oroande ökning av allt fler ungdomar som behöver hjälp. – Vi har stort tålamod och är alltid beredda på att återhämtningen är tidskrävande – det är inte ovanligt med deltagare som går hos oss i flera år. Men samtidigt vill vi att det ska finnas en väg vidare i livet från oss. Till studier eller arbetsträning. Därför jobbar vi inte med äldrepsykiatri, säger Lisa. En del av K2:s tankesätt är att traditionell psykiatri ofta är fyrkantig och ibland inte så anpassad till att patienters välmående kan variera från dag till dag. K2 har därför karaktären av en mycket öppen verksamhet där fastigheten på Kyrkgatan 2 fungerar som en samlingspunkt för deltagarna och där man försöker hitta framsteg i rehabiliteringen utifrån vad som är möjligt för varje individ. – Vi söker inte problemen utan försöker hitta bra aktiviteter för varje deltagare. Där känner jag igen mig mycket som arbetsterapeut. Att stödja deltagaren och ställa rätt frågor i samtalen. Vi jobbar också med olika målbilder, på kortare och längre sikt, som kan vara till hjälp, säger Lisa. – Verksamhetens mentor, psykologiprofessorn Alain Topor, har uttryckt det som att det är för lite av sex, droger och rock’n’roll inom psykiatrin. Inte bokstavligt, förstås, men att det ska vara mer glädje och hålligång, mindre problemältande. Det är i den andan vi försöker jobba. Ann-Marie Ekström, en av initiativtagarna till K2 för drygt tio år sedan, tillägger: – Folk hakar upp sig på det yttre. När vi startade såg det påvert ut här med halvtrasiga gardiner och folk undrade om vi kunde göra någon skillnad. Men vi är kvar fortfarande och sett i ett nationellt perspektiv är en öppen psykiatri med vår inriktning unik. Lisa tittar på klockan, avbryter samtalet och tar på sig ytterjackan. – Nu går vi på Jamtli! Det stora läns- och friluftsmuseet, granne till K2, är en viktig del av verksamheten. Hit kommer deltagarna för olika aktiviteter och arbetsuppgifter som är kopplade till djuren på området. ’’ ”Återhämtning är tidskrävande.” LISA TÖFTING
Arbetsterapeuten nr 2 - 2015
To see the actual publication please follow the link above