AVTALSRÖRELSEN KANSLI Avtalsrörelse – Bläcket har nu är det dags igen Som alla minns blev det i så sent som i våras klart med nya kollektivavtal och löner… och nu börjar vi om igen. Löptiden på flertalet avtal på arbetsmarknaden blev den senaste omgången kort (12-14 månader). Undantaget var SKL/Pacta som kom överens med Kommunal om avtal som sträckte sig över tre år. Med utgångspunkt i industrins löneledande roll kom ”märket att ligga på 2,2 % på flertalet avtalsområden. Efter lokal/individuell lönebildning kom den faktiska löneökningen på flertalet avtalsområden att öka ytterligare några tiondels procentenheter. I den lågräntemiljö som hittills rått innebär det hyggliga reallöneökningar. Allmänt Inför upptakten av kommande lönerörelse låter allt som vanligt. Industriarbetsgivarnas vd Per Hirdesten (som såg det förra avtalet som alltför dyrt) målar upp en bild av ett begränsat löneutrymme: ”Det ser inte bättre ut idag än för ett år sedan, snarare tvärtom”. Fråga är om Hirdesten i detta avseende är trovärdig? Bland företrädare för svenska företag uppger 38 % att konjunkturläget förbättrats det senaste kvartalet. Ca 10 % ser en försämring medan resten anser att läget är oförändrat. Faktum är att Sverige enligt alla parametrar är inne i en hög-konjunktur. Industriproduktionen ökar liksom produktiviteten. Tillväxttakten är och förväntas bli högre i Sverige än i övriga Europa. Riksbanken (RB) bekräftar det sistnämnda i sin penningpolitiska rapport för september 2016. Resursutnyttjande och inflation bedöms fortsätta stiga de närmaste åren. Detta stöder enligt RB en utveckling 8 stt – svensk trafiktidning – nr 3 2016 mot högre och i absoluta tal mer normala löneökningar efter flera år av ”historiskt låga utvecklingstal”. I sin prognos tror Riksbanken på löneökningar om 2,5 procent vilket successivt förväntas stiga till cirka 3,5 % de kommande åren. Den minnesgode erinrar sig att Riksbanken inför den senaste avtalsrörelsen förordade större löneökningar än vad som kom att bli fallet. Orosmoln – osäkra förutsättningar Även om de flesta TJ-medlemmar arbetar i verksamheter där lönebildningen är decentraliserad och individualiserad (sifferlösa avtal) vet vi av erfarenhet att industrins märke i praktiken varit starkt normerande även på ”våra” olika områden. Hur det blir med märke i år står ännu så länge skrivet i stjärnorna. De olika LO-förbundens agerande kommer att få betydelse härvidlag. Redan i förra avtalsrörelsen hade LO stora problem med samordningen. Vi vet att industrifacken inom LO vill att exportindustrin ska vara lönenormerande och ”sätta märket” medan de hemmamarknadsorienterade förbunden (läs byggfacken) ifrågasätter detta. Riksbanken ger i sin prognos uttryck för oro för det fall att industrins lönenormerande roll skulle överges. Fortsatt missnöje med lönebildningen på Spårtrafikavtalets område Förvånansvärt många spårtrafikarbetsgivare är usla på att få den lönebildningsmodell vi nu haft i åtta år att fungera på ett acceptabelt sätt. Förstår man inte att man äventyrar en modell som rätt tillämpad skulle vara till gagn för både företag och medarbetare? En modell som man dessutom vill sprida till områden där den ännu inte slagit igenom. Företagsledningar och HR-avdelningar måste sätta press på lönesättande chefer att ta sin uppgift på allvar. Arbetsgivarna måste involvera det lokala facket i arbetet med att åstadkomma lönekriterier som står i samklang med löneavtalets intentioner. Tålamodet börjar nu tryta! Pensionsfrågan igen Även i denna avtalsrörelse kommer med största säkerhet frågan om förstärkt tjänstepension på ett eller annat sätt att dyka upp igen. Det är av en mängd olika skäl angeläget med förbättringar
Svensk Trafiktidning nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above