30 har god effekt och stöd i forskningen. De nationella riktlinjerna prioriterar vissa insatser, men de talar inte om hur man når dit, så det finns utrymme för egna idéer, säger Anna Haraldsson. Hon tycker att jobbet blir mycket roligare när man själv kan identifiera och hitta förbättrings områdena. Hur ser de ansvariga på sjukhuset på resultatet? Björn Persson, verksamhetschef för Geriatriska rehabiliteringskliniken/strokeenheten, anser att det är ”hängivna medarbetare som gör ett bra jobb” som ligger bakom de goda resultaten. Att sjukhuset har lyckats behålla sina goda resultat i Riksstroke från tidigare år, tycker han är särskilt roligt. Han lyfter fram strokesjuksköterskan som en nyckelperson. – Hon har detta som sitt huvuduppdrag. Det behövs någon som samordnar och det är viktigt att man rapporterar på rätt sätt. Det krävs tid och ork att sköta registret till Riksstroke, säger Björn Persson. Han framhåller även arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna och deras förmåga att ringa in patienternas enskilda svårigheter. – Vi är väldigt snabba med att få upp patienterna ur sängen. Vi vet att om vi inte gör det bäddar det för andra komplikationer. Strokedrabbade är väldigt olika och en spridd grupp, vilket gör det svårt både diagnosmässigt och att utvärdera rehabilitering på ett bra sätt. Det är vårt stora dilemma, för det handlar om mjuka kvalitetsmått, säger han. Enligt Sofia Persson, verksamhetschef för Samrehab, finns det en kultur inom landstinget i Jönköpings län som uppmuntrar förbättringar. Hon poängterar att det gäller att kunna kombinera kompetensen inom den egna professionen och våga ändra riktning, men förändringen måste också stödjas av hela vårdsystemet runt omkring. – Ibland kan det vara så att man är låst att arbeta mot vissa mått, och inte ser helheten kring patienten som ofta har komplexa problem. Man måste kunna se att man är ett team och se värdet av varandra, så att man arbetar med samma bild, säger Sofia Persson. När det inte blir som man tänkt, gäller det enligt henne att ställa frågan: Vad behöver vi göra annorlunda? Hon framhåller att man inte får slå sig till ro, utan tänka på att alla siffror är färskvara. En annan stor skillnad är att arbetsterapeuterna numera är på strokeenheten i betydligt större utsträckning, jämfört med för ett par år sedan. Framför allt har träningen i olika ADL-aktiviteter på avdelningen ökat. Anna Haraldsson tycker att de olika yrkes grupperna har närmat sig varandra. – Jag tror att patienterna gynnas av vårt förbättrade sam arbete med avdelningspersonalen, avslutar hon. ¶ Värnamo sjukhus • Sjukhuset tar emot patienter från Gnosjö, Gislaved och Vaggeryd och Värnamo. • Strokeenheten på Geriatriska rehabkliniken startade 1999 och har 22 platser. Den är integrerad, med både akutpatienter och patienter som behöver träna efter utredningstiden. Man tar emot 250–280 stroke patienter per år. • Samrehab är en gemensam rehabenhet på Värnamo sjukhus. På enheten jobbar 15 arbetsterapeuter och 15 sjukgymnaster, totalt 48 anställda, med rehabilit - er ing i form av arbetsterapi och sjukgymnastik för inneliggande patienter samt viss specialiserad öppenvårdsverksamhet. ”Man måste kunna se att man är ett team och se värdet av varandra, så att man arbetar med samma bild.” Anna Haraldsson tycker det är stimulerande och mer effektivt för alla att arbeta på avdelningen.
Arbetsterapeuten nr 3 - 2014
To see the actual publication please follow the link above