TEMA: DEMENS När minnet är R 14 Från den första minnesutredningen och hela vägen till ett boende – arbetsterapeuter har en viktig roll att spela i arbetet med personer med demens. I det här numret möter du både personer som lever med demens samt arbetsterapeuter och forskare. Text: Katja Alexanderson Illustration: Christina Andersson edan som arbetsterapeutstudent mötte Rita Schwarz personer med demens. Och i slutet av 1970-talet var hon med i ett utrednings- och- forskningsteam i Stockholm. – På den tiden när folk blev förvirrade och gick vilse i storstaden kunde polisen ta hand om dem och köra dem till psykakuten. Hade man otur blev man medicinerad och hamnade på Beckomberga eller Långbro. Det var på mentalsjukhusens tid. Det var förödande, personerna var inte färdigutredda på psykakuten. Man kan vara psykotisk eller konfusionell av många olika anledningar. Utredningsteamet var ett försök att göra ordentliga utredningar och stoppa den här ”hanteringen”. Jag har fortfarande stor nytta av allt jag lärde mig där, säger Rita och konstaterar att teamet förmodligen var det första i sitt slag i landet. Sedan dess har hon mött personer med demens i flera olika roller och under olika huvudmannaskap, som utredare, biståndshandläggare, i primärvården, geriatriken, inom äldreomsorg i daglig verksamhet och på boenden. – Jag tycker det är väldigt spännande att jobba med gamla människor. De är kloka, det är intressant att höra deras berättelser. De har lärt mig mycket om livet. I början på 1990-talet kom hon i kontakt med validation. Det är ett personcentrerat förhållningssätt och en övergripande metod för att möta och kommunicera med gamla människor som har demens, och som Rita utbildar, föreläser och handleder i sedan flera år. – Validationen är en ”juvel”. Hon förklarar i korthet att validation handlar om att se, höra och bekräfta människor och vad de ger uttryck för. Metoden accepterar att gamla människor återvänder till sitt förflutna. – Klon i validationsmetoden är att vara öppen för varje person och vad de uttrycker, även när det verkar som om de pratar osammanhängande och förvirrat. Och den är värdefull för alla professioner och anhöriga. Hon säger att det i mångt och mycket handlar om att ha ett öppet sinne och vara närvarande i ögonblicket – och att lära sig höra bortom orden. – Annars missar du lätt det som personerna behöver. Det är egentligen existentiellt arbete. Det är mycket gammalt och obearbetat som kommer upp när försvaren rämnar. I kommunikationen gäller det också att vara lyhörd och inte försöka göra om personerna. Det handlar om att ställa öppna frågor, i stället för slutna eller ledande. Att fråga ”Hur har du det i dag?” och inte ”Har du det bra?”. Mer om validation finns att läsa på www.schwarz-vado.com. Rita framhåller också vikten av att lita till sin egen magkänsla och förmåga – att våga tänka kreativt och utanför formulär och standarder när man kommunicerar med personer med demens. Här kommer hennes konstnärliga grundutbildning och utbildning i psykodrama väl till pass. Under åren har hon kommit i kontakt med många demensboenden och dagliga verksamheter och hon
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above