TEMA: DEMENS 19 ”Stort steg att ta kontakt med vården” Sänkta trösklar för att starta en demensutredning, utan krav på remiss eller inledande läkarbesök, har gjort minnesmottagningen på hälsocentralen i Övertorneå till en succé. Arbetsterapeuten Ingela Jakobsson-Åhl leder arbetet i teamet. Text: Fredrik Mårtensson Foto: Anders Alm Gensvaret kom blixtsnabbt från invånarna i Övertorneå när hälsocentralen började erbjuda en särskild minnesmottagning för att utreda demens. Arbetsterapeuten Ingela Jakobsson-Åhl leder arbetet i ett team med sjuksköterska och läkare. – Vi hade kanske räknat med en lugn start med mottagningen när vi drog i gång i februari, men redan de första veckorna anmäldes 20–25 patienter för att få genomgå tester. Så vi märker att vårt nya arbetssätt fyller ett behov, säger Ingela när vi träffas på hälsocentralen i det lilla norrbottniska gränssamhället med runt 2 000 invånare (4 700 i kommunen). Mäktiga Torne älv, som är gräns mellan Sverige och Finland under 15 mil ner till utloppet vid Haparanda, slingrar sig i utkanten av tätorten. Världens fredligaste gräns brukar den kallas, för att manifestera att den står för nordiskt samförstånd och aldrig varit en källa för orolig heter och misstänksamhet. – Många av oss som bor här, mig inkluderad, har nära släkt på båda sidor gränsen och är i regel tvåspråkiga, säger Ingela Jakobsson-Åhl. Den nya minnesmottagningen är ett bra exempel. Inspiration har hämtats från finländsk hemsjukvård och modifierats för att passa lokala förhållanden i Norrbotten. Hälsocentralens verksamhetschef Elisabeth Eero beskriver sig själv som en ”gränsjobbare”. Bosatt på den finländska sidan av gränsen och med erfarenheter från jobb i båda länderna. – I Finland finns kommunala minnesmottagningar i nästan varje kommun och det tyckte jag verkade intressant att försöka överföra till Övertorneå. Hon fortsätter: – Grundtanken har varit att sänka tröskeln för att starta en demensutredning – att det inte ska kräva remiss och läkarbesök. Och jag måste säga att det fungerat fantastiskt bra – inte minst tack vare att vi har ett team som gör ett utmärkt jobb, säger Elisabeth Eero. Den här dimmiga höstdagen när vi är på besök kommer Ann-Mari Kaarle för ett uppföljande samtal. I våras fick hennes make Bertil, 76 år, diagnosen vaskulär demens. – Det tog ungefär en vecka mellan att Ingela kom hem till oss på besök för tester till att läkaren kunde ställa diagnos. Och då hann vi ändå med ett besök på sjukhuset i Kalix under den tiden för skallröntgen. Fantastiskt bra med så snabb handläggning, konstaterar Ann-Marie imponerat. Finns det ett motstånd för att låta sig utredas för demens? – Det finns i alla fall en osäkerhet som gör att man gärna avvaktar ytterligare en tid. Man går tillbaka till sig själv och kanske kommer fram till att jag också glömmer saker. Det är ett stort steg att ta kontakt med vården och man vill gärna tro att det rör sig om naturligt åldrande, även om det finns misstanke om att det kan vara demens, säger Ann-Mari Kaarle. Att göra det första besöket med tester i hemmiljö är att föredra, tycker Ingela Jakobsson-Åhl. Efter genomförda tester gör sjuksköterskan Rita Simu en bedömning med fokus på läkemedel. – Det är en nödvändig genomgång för att se om olika preparat som sömntabletter eller lugnande medel påverkar minnet. Depression bland äldre orsakar ofta sämre minne och ska inte förväxlas »
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above