MITT JOBB Fotios ”Fottis” Neopoulos Arbetar som: Arbetsterapeut på rättspsykiatrins utslussningsavdelning i Helsingborg. Ålder: 44 år. Bor: Helsingborg. Familj: Fru och två döttrar. Fritid: Är med familjen eller fiskar tillsammans med kompisar. Vill skydda de utsatta 26 FOTO: ANDRÉ DE LOSTEDT Fottis Neopoulos väg till rättspsykiatrin i Helsingborg har inte varit spikrak. Han föddes i Grekland och kom 1997 till Sverige efter att ha hälsat på släkt och vänner här några gånger. 2005 blev han färdig arbetsterapeut från Lunds universitet. Första jobbet var på ortopeden i Malmö, och efter att ha jobbat i Ängelholm och varit chef för arbetsterapeuterna inom ortopedi på Helsingborgs lasarett kom han förra hösten till rättspsykiatrin. Varför sökte du dig hit? – Jag har alltid känt mig som en Robin Hood som vill skydda de utsatta. Skämt åsido, många tror att på rättspsyk finns det hemska monster inlåsta som aldrig borde få komma ut. Visst, här finns människor som har begått jätteallvarliga brott, men de är sjuka människor. När jag ser att en människa i en sådan begränsad miljö får möjlighet att växa, ger det mig energi att fortsätta. Vilka är dina arbetsuppgifter? – Jag gör bedömningar och tränar patienterna. På slutna avdelningen finns 14 patienter och i öppenvården varierar antalet. Det de främst behöver är att skaffa sig processfärdigheter, som att planera, lösa problem, sköta sin ekonomi. Vad är det svåraste med ditt jobb? – Det allra svåraste här på utslussningen är att hitta sysselsättning åt patienterna när de kommer tillbaka ut i samhället. Då är de ofta helt ensamma, och det värsta som finns är ensamhet. Vi ser många återfall på grund av det. Hur tänker du kring ditt dagliga arbete? – Det är spännande och krävande. Den stora utmaningen är att se varje patient som en unik individ. Som arbetsterapeut måste du ha empati och respekt för individen. Allt annat går att lära sig, men har du inte empati kan du inte bli en bra behandlare. Du har varit här kort tid, men har hunnit utveckla verksamheten. Hur då? – Jag visste när jag började här att de hade matlagning som aktivitet. Patienterna gillade det så jag ville gärna utveckla det. Matlagning har nästan alla moment en patient behöver: du ska planera inköp, åka till affären med bussen, kolla priser, hantera stress, öva finmotorik. Dessutom ger det social träning, eftersom patienterna får bjuda på det de lagar. Ni började också odla växter i somras. Varför? – Det går så bra att passa in med matlagningsintresset. Vi provade att odla lite i pallkragar och hade två höns här. Alla fick varsin plats, men vi gjorde upp ett schema för skötseln så att patienterna fick turas om att vattna allas. Psykiskt sjuka blir ofta egocentriska, så det är bra att träna dem i att inte bara tänka på det egna. Nu har vi fått pengar från en förening för att bygga växthus. Odling kräver tålamod. Det är viktigt att lära sig att allt inte ger blixtsnabba resultat. Linda Swartz Det finns många fördomar om Fottis Neopoulos arbetsplats – rättspsykiatrin. Där möter han människor med psykiska sjukdomar varje dag. Själv tycker han att han har hittat hem.
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above