skapa en databas för forskning samt exportera data till svenskt reumatologiskt kvalitetsregister. Patienterna inkluderades i projektet i två omgångar, före (1996–98) och efter (2006–2009) införandet av biologiska läkemedel. Vill du veta mer? Mejla mathilda.bjork@liu.se. 29 Största delen, ungefär 30 procent, är kopplade till arbetet. Patienterna kämpar för att arbeta, men har en hel del svårigheter. Det visar att allt inte blir bra för att man börjar arbeta. Här tycker jag vi har ett område att ta tag i. I intervjustudien kan forskarna se att typen av problem har förändrats i och att med patienter mår bättre i dag. Man vill till och med kunna göra saker som att skotta snö och hugga ved, som tidigare var en otänkbarhet. Även problemen vid personlig vård har förändrat karaktär. – Gårdagens patienter hade svårt att hålla i tandborsten eller nå ryggen. Och visst det förekommer i dag också, men det handlar också om att vara rädd för att gå upp i vikt för att man inte orkar träna eller att man är rädd för medicinbiverkningar. Man vill kunna ta hand om sin hälsa, men orkar inte riktigt. Mathilda Björk konstaterar att det påverkar vilka insatser man arbetar med i rehabiliteringen. – I teamet där jag jobbar handlar det i dag mycket TIRA-projektet Det regionövergripande TIRA-projektet initierades 1995 från Reumakliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping och ett flertal kliniker deltar. Syftet är bl.a. att ställa RA-diagnos tidigt och starta tidig multiprofessionell behandling på specialistenhet, skapa nätverk för kunskapsutveckling, mer om yoga, basal kroppskännedom och samtal hos kurator. Vi arbetar med aktivitetsbalans och diskuterar vardagen och fritiden. Visst ger vi fortfarande ut många handledsstöd, men ofta i en annan kontext. Funktionsnivån finns där, men målen är på delaktighetsnivå. Intervjumaterialet kommer också att analyserats utifrån hur sexlivet påverkas av RA. Mathilda Björk har också arbetat med att översätta och kulturanpassa ett amerikanskt bedömningsinstrument – Valued Life Activities, VLA. – Slutpoängen i Valued Life Activities baseras bara på de aktiviteter personen verkligen gör. Har man inte ett badkar ska man inte behöva skatta hur man går i och ur ett badkar. Och tycker man inte att en aktivitet är viktig behöver man inte heller tala om hur bra man är på den. Utan instrumentet fokuserar på vad patienten gör och tycker är viktigt. VLA är en vidareutveckling av dagens standardinstrument vid bedömningar, Health Assessment Questionnaire, HAQ, där man inte tar hänsyn till ”Det visar att allt inte blir bra för att man börjar arbeta. Här tycker jag vi har ett område att ta tag i.” FORSKNING »
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above