ORDFÖRANDEN Det behövs exempelvis insatser från en arbetsterapeut för att en person ska klara av sin hemgång efter en stroke. I framtidens hälsosektor finns behov av kompetent personal som kan arbeta personcentrerat och som kan fatta självständiga kunskapsbaserade beslut. Arbetsterapeutisk kompetens – en bristvara! 5 Lena Haglund Ordförande, FSA et börjar bli svårt att besätta arbetsterapeuttjänster på många håll i landet eftersom det finns för få sökanden. Detta är mycket oroande. Arbetsförmedlingen säger att jobbchanserna för arbetsterapeuter är medelgoda, det vill säga det finns ungefär lika stor tillgång som efterfrågan på arbetsterapeuter – nu, om fem och tio år. Jag tror inte på det. Förbundets egna prognoser tyder på en liten konkurrens om jobben framöver. Vi ser att arbetslösheten bland arbetsterapeuter i dag minskar från en mycket låg nivå till en ännu lägre. Den mediala bilden av en omfattande brist på läkare och specialistutbildade sjuksköterskor är naturligtvis helt rättvisande, men det saknas också andra yrkesgrupper inom vård- och omsorgssektorn för att samhället ska kunna erbjuda en bra, kvalitativ och säker hälso- och sjukvård. Det behövs exempelvis insatser från en arbetsterapeut för att en person ska klara av sin hemgång efter en stroke. I framtidens hälsosektor finns behov av kompetent personal som kan arbeta personcentrerat och som kan fatta självständiga kunskapsbaserade beslut. Med detta i bakhuvudet känns det märkligt med den ensidiga politiska fokuseringen på just läkare och sjuksköterskor. Det är också besynnerligt att flera av landets lärosäten som utbildar arbetsterapeuter, under senare tid kommit med förslag om att minska antalet studieplatser på arbetsterapeututbildningarna. Vi vet att man som examinerad arbetsterapeut mer eller mindre är garanterad arbete. Naturligtvis kan det vara svårt att få en anställning på samma ort som lärosätet finns, men arbetsterapeututbildningen är faktiskt ingen regional utbildning. Alla lärosäten har ett nationellt ansvar. Vi vet att det kommer att bli brist på arbetsterapeuter på grund av kommande pensionsavgångar, vi vet att allt fler arbetsterapeuter använder sin kompetens utanför hälso- och sjukvårdens område, vi ser nya arenor där arbetsterapeutens kompetens blir nödvändig, exempelvis skolans behov av stöd till barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och i ny kunskapsproduktion inom till exempel äldreområdet. Bristen på arbetsterapeuter inom hälso- och sjukvård kommer att bli påtaglig – vad kommer Sveriges kommuner och landsting att göra åt det? När det uppstår brist på kompetent personal finns en oroande lösning som innebär att man tillsätter tjänster med annan, lägre kompetens bara för att fylla en lucka i vården. Detta kan innebära att exempelvis de kunskapsbaserade rehabiliterande insatserna som en arbetsterapeut kan bidra med tas bort och att de redan anställda arbetsterapeuterna får en ohållbar arbetssituation då de inte kan möta den efterfrågan som uppstår. Min slutsats är: Det behövs fler studieplatser för att utbilda fler, det behövs ett kvalitets- och effektivitetstänk hos arbetsgivare. Arbetsterapeuter sparar samhället pengar och får samtidigt vardagen att funka för den enskilde medborgaren. D
Arbetsterapeuten nr 6 - 2014
To see the actual publication please follow the link above