Page 30

Arbetsterapeuten nr 2 - 2015

”Vi borde inte behövas” Avhoppen från Uppsalas gymnasier var många. Nu ska Magdateamet ta tag i problematisk skolfrånvaro och försöka förhindra att fler elever avbryter sina studier. Karin Landberg är arbetsterapeuten i teamet. 30 FOTO: ALEXANDER MAHMOUD MITT JOBB Karin Landberg Arbetar: I Magdateamet för gymnasieskolorna i Uppsala kommun. Ålder: 39 år. Bor: Knivsta. Familj: Man och tre barn. Fritid: Nybörjarkurs i tennis, familj och vänner. Uppsala kommun har avsatt medel för ett permanent team som ska arbeta förebyggande mot avhopp från gymnasiet. Magdateamet startade i augusti 2014 och består av fem personer, en studie- och yrkesvägledare, arbetsterapeut, specialpedagog, skolsköterska och skolkurator. En psykolog är också knuten till teamet på deltid. Har ni kommit i gång med arbetet? – I höstas arbetade vi mycket med information om verksamheten och hann besöka 18 av 22 gymnasieskolor med nationella program. Vi träffade elevhälsoteam och rektorer för att presentera oss och höra hur de arbetar. Vi har utformat arbetssätt och rutiner i teamet och haft kontakt med ett 40-tal elever än så länge. Vi har hunnit göra några studiebesök runt om i landet och hittat lösningar vi gärna introducerar, exempelvis projektet Guide på skolan och Onlineskolan – tillbaka till lärande från Angeredsgymnasiet i Göteborg. Och när jag läste förra numret av Arbetsterapeuten insåg jag att vi är ett interprofessionellt team. Jag har min profession som grund, inte minst helhetsperspektivet vi arbetsterapeuter alltid utgår ifrån. Samtidigt arbetar vi tillsammans i teamet och tänker brett när det gäller att hitta våra roller och uppgifter. Vi leder arbetet tillsammans och fungerar som ett externt elevhälsoteam. Varför heter ni Magdateamet? – Vår lokal ligger i ett hus som heter Magdeburg i centrala Uppsala. Och det inspirerade i våra diskussioner om hur vi ser på vårt arbete, M = motivation, A = aktivitet, G = glädje, D = delaktighet och A = ansvar. Hur får ni era uppdrag? – Främst från rektorer och elevhälsoteam. Men både föräldrar och elever kan vända sig till oss. Frånvaron måste uppmärksammas på skolan. Det räcker inte med automatiska sms till föräldrarna. Alla elever borde ha en aktiv mentor på skolan som särskilt uppmärksammar frånvaron och tar tag i den och kontaktar elevhälsan. Det ingår i vårt uppdrag att stötta det förebyggande arbetet på skolorna. Hur kan problemen se ut? – En del skolor är väldigt stora och passar inte alla elever som arbetsplats, det kan vara stökigt och dåligt skyltat. Det finns sällan någon plats att dra sig undan för att få lite lugn och ro. Matsalarna är ofta bullriga miljöer som en del elever helst undviker. Att få byta till en mindre skola kan vara en lösning. Många elever har kognitiva funktionsnedsättningar som vi kan erbjuda olika verktyg för att kunna hantera. Det kan också finnas sociala problem. Vi träffar eleverna här eller vi kan göra hembesök. Vilken är den största utmaningen? – Det är att förebygga avhoppen så att ingen väljer att stanna hemma. Det behövs en bättre introduktion för elever till gymnasiet, där all skolpersonal ska medverka och möta eleverna. Att bli sedd och känna sig välkommen är nummer ett. Egentligen borde vårt arbete komma in tidigare, redan på grundskolan, många har med sig problem därifrån. Men bättre sent än aldrig. Det är spännande att få vara med och utforma arbetet, det känns verkligen meningsfullt. Jane Bergstedt


Arbetsterapeuten nr 2 - 2015
To see the actual publication please follow the link above