Page 8

Arbetsterapeuten nr 2 - 2015

PORTRÄTTET 8 Som ettåring åkte Frida Lygnegård från Bengaliska vikens kust till Östergötlands slätter. 17 år senare fick hon veta att hennes syster gjort samma resa. Text: Pontus Wikholm Foto: Lina Alriksson Lika olika D et luktar skarpt, så långt från kryddmarknadens alla dofter man kan komma. Termometern visar 40 grader, luften står stilla, det är torrt och dammigt. I rad efter rad ligger kvinnor på plåtbritsar. De är gravida, på väg att föda. Väggarna är kala, det finns inga skärmar mellan sängarna, ingen möjlighet till avskildhet. Det står en hink vid varje fotända. Här, på ett av de stora statliga sjukhusen i miljonstaden Chennai i sydöstra Indien, föddes Frida Lygnegård för snart 35 år sedan. Vad hon inte visste då, och inte fick veta förrän hon var 18 år gammal, var att samtidigt med henne på en av de där plåtbritsarna föddes ytterligare en tjej – hennes tvillingsyster. I dag bor Frida strax utanför Jönköping. Hon har man, ett barn och väntar ett till i april. Hon är utbildad arbetsterapeut och doktorand. Barn och unga med funktionsnedsättningar är hennes forskningsområde. Intresset för utsatta barn har hon haft länge. Första gången Frida åkte tillbaka till Indien var 2003. Hon åkte som Sida-stipendiat och deltog i ett studentutbyte under magisterutbildningen i folkhälsovetenskap i Linköping. Hon var där i nio veckor för att genomföra en Minor Field Study och samla material till sin D-uppsats. De bodde på ett sjukhusområde, men reste ut i byarna och såg vuxna och barn i väldigt utsatta situationer. – Det var verkligen Indien backstage. Och jag fick se landet där jag är född. Jag mötte dessutom min blivande man som var med på resan, så det var omvälvande på många plan. Frida har besökt Indien ytterligare en gång då hon och hennes man reste runt i landet i tre månader. Hon har också varit tillbaka på barnhemmet som formade hennes allra första år. Byggnaden är enkel, inredningen spartansk. Där finns inga mysrum eller legobord och barnen somnade hopslingrade i en hög på golvet. Med bara en matta under sig. – Och där sov de som stockar! Det är en märklig känsla att tänka att jag har sovit under samma tak. I forskningsprojektet som Frida Lygnegård är en del av vid Högskolan i Jönköping får tonåringar svara på frågor kring bland annat relationer ”Det är en märklig känsla att tänka att jag har sovit under samma tak.” med kamrater och inom familjen, hur det fungerar i skolan, familjens ekonomi, erfarenheter av trakasserier samt användande av tobak, alkohol och droger. Fridas del av projektet är ovanlig på det sättet att den inkluderar ungdomar som följer grundsärskolans läroplan. Frida var själv tveksam till omfattningen av den enkät som ungdomarna skulle fylla i. Mycket tid lades åt att forma enkätens språk och layout, och flera pilotstudier genomfördes för att anpassa den till grundsärskolan. Exempelvis konkretiserades språket för dem med läs- och skrivsvårigheter. – Det fungerade bra och de allra flesta tyckte att det var lite spännande. De är ju också vana vid att fylla i formulär. Det blir många papper i högstadiet. Frida flögs till Sverige som ettåring. Hon växte upp i Östergötland. Som treåring fick hon en


Arbetsterapeuten nr 2 - 2015
To see the actual publication please follow the link above