TEMA: VÄRDEBASERAD VÅRD där är du mycket mer ensam. Både han själv och hans fru fick kuratorstöd som de satte stort värde på, men han tycker att insatserna borde vara mycket mer systematiserade och efterlyser 27 mer forskning. Han drar paralleller till idrottspsykologi och tänker att man genom att utgå från ett antal vanliga typer av krisreaktioner borde kunna ge mer riktad hjälp, anpassad efter personens behov och personlighetstyp. Sedan lyfter han också väntetiderna – man vill bara att skiten som växer i kroppen ska bort så snart som möjligt. Därför är han glad att han slapp vänta längre än medicinskt nödvändigt på sina behandlingar. Och så var det det här med filten. Johan trycker på att omhändertagandet påverkar upplevelsen, och kan göra vårdresan både bättre och sämre. Ta maten. Industriproducerad lådmat gör ingen lycklig, inte heller bidrar den till tillfrisknandet. Men Johan tycker att det har blivit som en blind fläck – maten ses bara som en kostnad och då blir färdiglagat som transporteras från andra sidan stan plötsligt ett godtagbart alternativ. Den stora utmaningen i hans ögon är att fundera ut hur man ska mäta värdet för patienterna. Vilka mått ska man använda? Hur mäter man exempelvis stöttning av ”den inre kampen”? En början kan vara hur många som fått träffa en kurator. Men det säger inget om effekten, och vissa personer behöver kanske helt andra typer av insatser. Johans råd till vårdprofession erna är att försöka hitta mått de själva kan påverka, att som arbetsterapeut till exempel fokusera på återgång i arbete. Sedan måste måtten ”pluggas in” i ett större ramverk. Han jämför med en målvaktstränare som självklart vill att laget ska lyckas och vinna, men som mäter saker som är mer specifika för målvaktens prestation. Lyckas man definiera måtten hopar sig ytterligare frågor: vilka data finns, hur tillförlitliga är de, hur kompletta är de? Men den verkligt avgörande frågan är om det finns genuint intresse för siffrorna hos dem som bestämmer. Att de förstår hur vårdapparaten fungerar och skapar förutsättningar – och är villiga att lyssna på dem som sitter på kunskapen. – Det är lätt att prata när du sitter på molnfri höjd högt uppe i en organisation, men att ”få till det” är en annan sak. Därför uppskattar han verkligen det genuina intresse och den nyfikenhet han har mött under projektet och tycker det vore synd om satsningar på värdebaserad vård rann ut i sanden. – Det görs med goda intentioner, men det är en svår uppgift och det finns problem som måste övervinnas. ¶
Arbetsterapeuten nr 3 2015
To see the actual publication please follow the link above