MITT JOBB Birgitta Hägg Arbetar som: Arbetsterapeut på psykosmottagningen för vuxna på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Bor: Med sin man i Uppsala. Fritid: Köpt en ny spinnrock. Spinner, stickar och experimenterar med ull, just nu. Birgitta tror att alla kan 30 FOTO: ALEXANDER MAHMOUD Anledningen till att Birgitta blev arbetsterapeut är hantverk. Men numera ingår det inget pyssel och handarbete i yrket. Vad har förändrats sen du började? – Otroligt mycket. Tidigare var det fler hembesök då vi hjälpte till med mat och tvätt, men i dag är aktiviteterna mycket mer strukturerade. Vi har fått fler verktyg och bedömningsinstrument. Och i dag dokumenterar vi allt. Det är lättare och tydligare att säga vad jag kan erbjuda då jag gått olika kurser i motiverande samtal, att förskriva hjälpmedel och tobaksavvänjning bland annat. Beskriv en vanlig dag. – Det går nästan inte. Ibland är jag på mottagningen hela dagen, ibland gör jag flera hembesök, ibland leder jag grupper. Teamet på mottagningen träffas också varje dag och så gör jag bedömningar. Avgör vilken hjälp som behövs, kan patienten bo själv eller behövs det ett boendestöd till exempel? Det är ett spretigt jobb. Vad har du för riktlinjer? – Vårt fokus är det hälsofrämjande. Vi utgår från Socialstyrelsens sjukdomsförebyggande metoder och att ändra på levnadsvanor. De talar om fysisk aktivitet, tobak, alkohol och matvanor. Vi menar att sömn och struktur är lika viktigt för att få ordning på sitt liv. Jag jobbar mycket med aktivitetsbalansen i vardagen. Så man får tid att göra det man vill och behöver. Att äta, sova, få pengarna att räcka, gå ut varje dag. Men det finns ingen mall – man får klura och försöka hitta en balans. Hur avgör du vilken hjälp som är den rätta? – Jag har jobbat ganska länge och fått en intuition på något sätt. Ibland kan en grupp vara ett bra hjälpmedel. Vi har ett kök här på sjukhuset. Det är väldigt socialt att samlas kring mat och det behöver inte vara så festligt heller. Vissa har kanske aldrig kokat gröt och då får de lära sig det. Det är enkelt och ibland kan det vara ett alternativ till att beställa en pizza. Vad är det roligaste på jobbet? – Jag har inte tänkt på det … Egentligen när jag provar något nytt och det fungerar. Trots att ingen riktigt tror på det. Om jag till exempel försöker få patienten ut och gå två gånger om dagen och så gör hon det! Det kan vara bra att utmana patienten lite. Det svåraste då? – Det är lite knepigt. Jag tror ju att alla kan göra något åt sin situation. Om man inte når fram med att rehabilitering hjälper, så är det svårt. I Sverige är handikappidrotten stor och accepterad, men i en del kulturer har jag märkt att ett funktionshinder sätter stopp. Men livet är inte slut på grund av en sjukdom. Det är mänskligt att må sämre ibland, men alla kan komma igen. Du talade på HFS-konferensen ”Jämlik hälsa och vård” i Västerås i mars. Hur var det? – Det var kul att lite grann visa vad vi gör. Vi talade om hälsoarbetet här på sjukhuset. Bland annat utgående från FSAs Hälsa och aktivitet i vardagen. Och det var populärt. Vi var tre mottagningar som presenterade våra verksamheter och rummen fylldes till bredden. ¶ Med en psykos blir man ofta också deprimerad. Livet förändras och det är mycket nytt att anpassa sig till. En viktig del av Birgitta Häggs arbete på psykosmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala är att ge patienterna nytt hopp, och visa att de kan. Text: Pontus Wikholm
Arbetsterapeuten nr 3 2015
To see the actual publication please follow the link above