19 ske, kom dödsfallet som en chock. – Jag tror att det är en värdefull erfarenhet i mitt jobb, eftersom vi har barn hos oss som tyvärr inte överlever. Hon tycker ibland att vården har för stort fokus på hur tufft det är för syskonen och glömmer bort den positiva sidan av att ha en syster eller bror med en funktionsnedsättning. Hennes erfarenhet är att man blir mer mogen för sin ålder, mindre fördomsfull och en bra kompis. – Det är otroliga barn med enorm empati för varandra. När vi provar nya saker och det är svårt för någon så peppar och pushar de varandra. Ingen klankar ner på någon annan. Cecilias syskontänkande stannar inte vid gruppträffarna utan hon försöker att alltid ha ”syskonögonen” med sig. Det gäller att involvera syskonen både på habiliteringen och vid hembesök och lyssna på vad de har att säga. Ofta vet de andra saker om sitt syskon än föräldrarna. De kan precis, som hon själv gjorde, ha hittat lösningar för leken. Dessutom är barn mycket mer här och nu, de funderar inte lika mycket hur framtiden ska bli med en funktionsnedsättning – ta studenten, flytta hemifrån, börja jobba, skaffa barn. Så hennes råd till andra arbetsterapeuter är att i högre grad än vad som görs i dag se syskon som en resurs. – Vuxna krånglar ofta till det mer än vad barn gör. Barn ser möjligheter där vuxna många gånger ser svårigheter. ¶ Cecilia Halin leder syskon - grupper på Barn- och ungdoms habiliteringen i Gävle och Bollnäs.
Arbetsterapeuten nr 4 - 2015
To see the actual publication please follow the link above