De sätter egna mål för sin aktivitet Cognitive Orientation to daily Occupational 30 Performance (CO-OP) – en möjlighet att öka aktivitetsutförande Workshoppen är fullsatt. Av de 45 arbetsterapeuterna i salen är det flera som använder sina smarttelefoner för att plåta av bildspelet. Andra skriver för hand: Mål – Plan – Göra – Kolla. I CO-OP får personen sätta egna mål för sin aktivitet och metoden ger förutsättningar att nå fram till målet. En forskargrupp som består av tre arbetsterapeuter och en psykolog provar nu metoden i Sverige för ungdomar och unga vuxna med cerebral pares och ryggmärgsbråck i ett projekt. CO-OP kan användas både för barn och vuxna. Ann-Marie Öhrvall vid Habiliteringscenter Liljeholmen ger ett exempel på hur det kan fungera i praktiken: En flicka har som mål att lära sig hoppa långrep. Hennes plan är att känna vinddraget och höra repet slå i marken för att veta när hon ska hoppa. Hon testar det tillsammans med arbetsterapeuten. Det lyckas inte utan hon får göra en ny plan tills det funkar. Och det gör det då hon ställt sig så att de som vevar är på var sin sida om henne. Då kan hon också se hopprepet komma. Stegvis får hon klara av sin aktivitet, från start till mål. Arbetsterapeuten kommer inte med pekpinnar, bara frågor så att flickan kan formulera sin egen plan. – Det var fantastiskt bra, nytt och spännande, säger Ulrika Friedrich från habiliteringen i Varberg då hon kommer ut efter workshoppen. I dag kan vi sätta upp mål tillsammans med barnen, men själva strategin kanske barnet inte är med och formulerar. Får de det här lärandet med sig från tidig ålder så har de det för hela livet. Arbetssätt måste finnas på papper Evidensbaserad arbetsterapi: manual för skapande av evidens i praktisk verksamhet Det finns ett behov av att kunna veta vad som är verksamt i arbetsterapi. Birgitta Bernspång, professor vid Umeå universitet, försöker göra det genom att skriva en manual för att strukturera det dagliga arbetet, den egna kliniska erfarenheten. Då man integrerar den vetenskapliga kunskapen med egen klinisk erfarenhet och klientens värderingar och omständigheter kan verksamheten beskrivas som evidensbaserad. – Vi behöver mer underlag för vår kliniska verksamhet. Det räcker inte med att bara ha vårt arbetssätt i huvudet. Manualen är just nu ute för prövning i Västerbotten. Egen erfarenhet, strukturerad datainsamling och ett arbetsterapiprogram uppbyggt utifrån DIKE (deltagare, intervention, kontroll, effekt) är grund en. Populationen är väldefinierad, data kommer att samlas in före och efter interventionen. Sedan kommer kontrollen då man kan registrera, tolka och kanske förändra. – Det finns en brist på evidens för arbetsterapeutiska åtgärder i dag. Vi behöver välgrundade åtgärder i mötet med klienten – och argument till verksamhetsledningen, ekonomerna, kollegerna, teamen. Sociala medier kan utveckla kontakter Finns det inga gränser – ska arbetsterapeuten vara teknisk support också? Idag sätter man sig vid en dator och går ut på internet från två års ålder. Tre- till femåringar använder internet oftare än vad 75-plussare gör. Många äldre vill vara delaktiga, men de behöver ofta stöd. Ingeborg Nilsson, docent vid Umeå universitet, har tillsammans med sin forskargrupp studerat området under flera år och nu utvecklat en intervention där de introducerat sociala medier för grupp äldre. Några PLOCK UR programmet – Efter interventionen kände de sig mindre ensamma. De hade ökat sina sociala kontakter på internet, även om det inte nödvändigtvis behövde betyda att de träffades utanför internet. Äldre som känner sig hindrade att delta i sociala aktiviteter utanför hemmet kan kanske alltså kompensera för det genom att använda internet. Sociala medier kan vara ett sätt att behålla och utveckla sina kontakter. I hemmet kan arbetsterapeuten till exempel anpassa skrivbordet och se till att skärmen inte står för nära andra ljuskällor. Det är viktigt att använda begrepp som de äldre förstår och se till att budskapet går fram. Framför allt ska arbetsterapeuten ta hänsyn till vad de äldre vill göra – vad de har för mål med att använda internet. Barnen lär sig tala med ögonen Att styra en dator med ögonen – snabbhet och precision hos barn med omfattande rörelsehinder Som avslutning på torsdagens program berättar Maria Borgestig om sitt avhandlingsarbete vid Linköpings universitet. Barnen i hennes studie saknar tal, har omfattande rörelsehinder och är beroende av andra i de flesta av sina aktiviteter, men de har kognitiva och sociala kompetenser. Bäst kontroll har de på sina ögon. Genom att fokusera blicken på en punkt på skärmen simulerar man ett klick med musen. – Det är viktigt att träffa rätt till exempel för att kunna samtala. Det räcker inte med att det blir rätt varannan gång, om man ska bli förstådd av andra. Maria Borgestig berättar att de flesta barnen blev både snabbare och träffade mer precist under studiens gång. Men det kräver både tid och resurser, barnen behöver stöd och uppföljning. så hela da i årin 75 d In uni fors fler där en ARBETSTERAPIFORUM 2015 FOTO: COLOURBOX
Arbetsterapeuten nr 4 - 2015
To see the actual publication please follow the link above