rarna, utan stötta hela familjen i att få till en förändring. Samhället har också ett ansvar genom skolidrotten och att se till att det finns bra lekplatser, säkra promenadvägar 14 och cykelbanor. Kristina Orbans avhandling från 2013 bygger på interventionen Lättare vardag där föräldrarna, inte barnen, får gå på en kurs med aktivitetsfokus. Tanken är att främja regelbundna måltidsvanor och att göra lek och rörelse till en naturlig del av vardagslivet. Interventionen var den ena delen i en större kontrollerad randomiserad studie om barn med fetma och övervikt. Familjerna identifierades på BVC och föräldrarna tillfrågades om de var intresserade av behandling och stöd. Kristina Orban konstaterar att det kan vara känsligt att tala med föräldrar om att deras barn väger för mycket, och berättar att det hände att barnsjuksköterskorna upplevde att det inte var läge att fråga vissa familjer om de ville delta i studien. 40 barn med fetma lottades till Lättare vardag. Övriga fick en beteendeinriktad behandling med psykologstöd, med fokus på bland annat gränssättning och förhållningssätt. Lättare vardag är en anpassad version av ReDO-metoden (vardagsrevidering) utvecklad av Lena-Karin Erlandsson som framgångsrikt använts för bland annat kvinnor med stressrelaterad ohälsa. Föräldrarna möttes i mindre grupper, 12 gånger på kvällstid, under ett års tid. – Vi bjöd in båda föräldrarna och var tydliga med att det var viktigt att båda hade möjlighet att delta. Träffarna leddes av Kristina Orban och Helena Gerdmar som också är arbetsterapeut. Varje träff syftade till att stödja föräldrarna till en mer hälsobringande balans i vardagens aktiviteter. Mellan de olika tillfällena fick föräldrarna i hemläxa att familjen skulle göra en aktivitet tillsammans. Centralt i interventionen var att föräldrarna fick föra tidsgeografiska dagböcker och fylla i vad de hade gjort, med vem, var någonstans, sin sinnesstämning samt vad de hade ätit. – Föräldrarna får syn på sin vardag när de skriver dagbok, och ser var det finns möjligheter till förändring. Det är ett starkt redskap och vi såg att det bara krävs att man skriver fyra till sex dagböcker för att få tillräckligt mycket underlag för att göra förändringar. Bland annat visade det sig att många av familjerna inte åt ordentliga middagar tillsammans. Föräldrarna kom kanske hem vid olika tidpunkter och därför blev det ofta många små mellanmål i stället för en lagad kvällsmåltid. – Det handlar absolut inte om att banta barnen, utan om att lära sig att göra andra val och välja nyttiga råvaror. Vi har hela tiden varit noggranna med att Lättare vardag är en hälsofrämjande intervention som ska passa hela familjen. Därför diskuterade grupperna inte hur mycket kalorier det finns i olika matvaror eller om hur mycket godis som är lämpligt för barn, utan snarare alternativa sätt att ordna fredagsmys. Som att bygga coola grönsaksgubbar eller tävla om vem som gör det finaste konstverket av frukt och grönt. – Barn i den här åldern tycker oftast att den typen av aktiviteter är jättekul, och då glömmer de bort att det var chips de var sugna på. Den som ville ha detaljerad information om kaloriinnehåll och liknande hittade det på studiens webbplats, där fanns också enkla och inspirerande recept på näringsrik normalkalorimat. En bärande del i kursupplägget var att föräldrarna fick testa olika sätt att göra bättre val, till exempel att laga mat tillsammans, fixa hälsosamma smörgåsar, göra en smoothie, baka bröd eller hacka en fruktsallad. Minst lika viktigt som maten var att uppmuntra till lek och rörelse. På studiens webbplats fanns tips på såväl roliga lekar och bra skogsutflykter som information om lekplatser i närområdet. Men föräldrarna fick också öva på att leka tillsammans, fundera på vad de själva lekte som barn och identifiera tillfällen när det fanns utrymme för aktivitet i vardagen. – Det kan handla om att stanna på lekplatsen på vägen hem från förskolan. Och gunga lite själv, och inte stå och titta på barnen när de leker. Det ger energi. Föräldrarna fick också sätta upp stegvisa mål för hur familjen skulle ändra sina vanor. Det är mycket enklare att gå från att äta sötsaker varje dag, för att sedan dra ner det till bara på helgen för att slutligen bara unna sig det vid speciella tillfällen. Kristina Orban trycker på vikten av att målen är gemensamma, så att föräldrarna inte sätter krokben för varandra. En annan framgångsfaktor är att resten av omgivningen – till exempel far- och morföräldrar, vänner och förskolan – också är med på tåget. Interventionen avslutades 2012 med goda resultat. Det visade sig bland annat att föräldrarna i genomsnitt tillbringade 1,5 timme mer om dagen tillsammans med sina barn. Störst förändring skedde på vardagarna och papporna ökade tiden med barnen mer än mammorna, men de startade från en lägre nivå. Framförallt ökade papporna tiden för fysisk aktivitet och gemensamma måltider. – Det visade sig också att förändring tar tid, ungefär sju till nio månader. Interventionen behövde vara tolv månader. ”Det handlar absolut inte om att banta barnen, utan om att lära sig att göra andra val och välja nyttiga råvaror.”
Arbetsterapeuten nr 7 - 2015
To see the actual publication please follow the link above