För fem år sedan gick grundaren av MOHO, Model of Human Occupation, professor Gary Kielhofner bort. Men den arbetsterapeutiska den fjärde internationella forskningskonferensen arrangerad av MOHO Clearinghouse vid Chicago University. MOHO används som plattform av arbetsterapeuter inom alla områden. En av dem är Åsa Osberg på Samhall i Lund. Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted ”Som ett smörgåsbord” 28 modellen lever vidare och i USA avslutades nyligen sa Osberg är frälst, MOHO works. Hon har arbetat som arbetsterapeut sedan 2003 och arbetsterapi är till stor del MOHO för henne – ett omfångsrikt paraply som rymmer vad hon behöver för att få en helhetsbild av personerna hon möter i sitt arbete. – För mig är arbetsterapi synonymt med att vara specialist på aktivitet. Aktivitetsperspektivet är tydligt i MOHO, som är en bra modell att grunda sig i. Åsa Osberg är verksamhetsansvarig på en utredningsenhet som är knuten till Samhall och finns på några få orter, däribland i Lund i Skåne. Hennes uppdrag är att göra utredningar inför bedömning av arbetsförmåga av personer som Arbetsförmedlingen hänvisar. En stor del av arbetet handlar om att samverka med specialisterna på Arbetsförmedlingen, arbetsterapeuter och sjukgymnaster, med frågeställningen: Hur ska personen komma vidare i arbetslivet och vilka stödinsatser behövs? Arbetsmodellen de utgår från baseras på MOHO. Lennart Jönsson är en av dem som fått hjälp på vägen ut i arbetslivet igen. För honom ledde utredningen till ett arbete han både klarar av och stormtrivs med. – Jag har haft väldig nytta av det här och känt ett stöd. Hur de värderat det jag gjort har jag inte funderat så mycket på, jag har känt mig trygg, säger Lennart som i dag är på besök på Samhall i Lund. Åsa och Lennart träffades hösten 2013. Han kom till Samhall via Arbetsförmedlingen. Bakom sig hade han ett fysiskt krävande yrkesliv som bilpolerare och lastbilschaufför. När han var några och sex- tio gick det inte längre och han blev sjukskriven. Lennart sneglar neråt sidorna, båda axlarna är opererade, och höftartros bilateralt gör att han har ständig smärta. Rollförlusten som arbetstagare var en påfrestning, och i början dök frågan upp ”är jag verkligen så dålig att jag måste vara här”. Självförtroendet var i botten efter ett års sjukskrivning och han kände sig osäker på vad han klarade av, samtidigt fanns drivkrafterna kvar. – Hopp har jag alltid haft, och jag vågar ge mig på sådant jag inte gjort tidigare. Åsa inflikar: – Du var tydlig med att du ville arbeta. Din vilja och inre motivation har hela tiden varit din styrka och det som drivit dig vidare. Hon fortsätter: – Ganska tidigt i processen gör jag en WRI, The Worker Role Interview, som en utgångspunkt för att veta hur vi ska gå vidare och säkerställa att vi bygger på det som fungerar. MOHO kan ses som ett smörgåsbord där man börjar med att prata, genomför olika aktiviteter och avslutar med ett utvärderande samtal. Man måste börja där individen är understryker Åsa, som efterhand plockar in de instrument hon behöver för att få en rättvisande bild. Ibland behöver hon fiska på djupet för att komma åt motivationen och viljan hos deltagaren och genom WRI kan hon haka fast i ett intresse att utgå från i en aktivitet. Åsa använder AWP, Assesment of Work Performance, för bedömning av motoriska färdigheter och processfärdigheter, det är strukturerat men tillåter henne samtidigt att vara kreativ och fritt välja och individuellt utforma aktiviteter. En stor fördel anser » Å
Arbetsterapeuten nr 7 - 2015
To see the actual publication please follow the link above