Kristina Levén kan hjälpa Maria Sandberg och övriga deltagare med material och teknik, men också med blick. Hur ser sjalen ut när den är draperad? Ihoprullad som en blomma? från sjukdomen avslutades när hon med utmattad kropp och ledsen själ kom till Ersta. Första gången på Skapande verkstad orkade hon inte riktigt delta socialt, hon var för fysiskt sjuk. Men det var välgörande att få vara med och lyssna på samtalen som pågick i rummet. Fokus var här och nu. Stämningen tillåtande och välkomnande. – Jag har börjat acceptera att jag inte kommer att bli frisk. Skapandet hjälper mig att gå in i mig själv och hämta kraft för acceptansen, jag hittar också ett lugn i det. I hennes liv har arbetet som gruppledare i socialtjänsten 18 varit centralt. Kraften i skapandet kom som en överraskning för henne: efter bara tre träffar har hon fått ett oväntat verktyg att hantera oro och finna mening. Helhetstänket på Ersta har hon saknat i vården hittills. Det är så här hon vill bli bemött. – Jag har nog varit avstängd från mig själv när jag har fokuserat så mycket på sjukdomen. Nu ökar lusten ju mer jag får skapa, jag får gå in i mig själv och plocka fram något som annars slumrar. Någonstans tror jag att det kommer att gå bra nu, trots allt. Det är ett slags hoppfullhet jag känner – att jag kan få ett värdigt slut. Den lugna blicken är övertygande. När Maria Sandberg ”Skapandet kan bli som en bro mellan det yttre och det inre.” går i väg åt sitt håll är det med rak rygg och starka steg. Konstnären och arbetsterapeuten Kristina Levén har lett Skapande verkstad i fyra år på Ersta. Verkstaden fyller olika behov: tankarna skingras, deltagarna erbjuds en stunds paus i en svår tillvaro. Alla har en obotlig sjukdom som förkortar livet, men i stället för den ensamhet som kan följa med det finns gemenskap. I den öppnas utrymme för att släppa in livet, med småprat och skratt runt borden och i glädjen över egna och andras verk. – Vi pratar väldigt lite om sjukdom. Dagarna är fulla av behandlingar Reneé Scheffer vill helst inte missa en träff, och hon skulle gärna se att träffarna var oftare. Hon känner alltid igen någon och det är en speciell gemenskap. och annat relaterat till sjukdomen och det är viktigt att få göra något lustfyllt. Att få något att se fram emot och tänka tillbaka på, säger Kristina Levén. Betydelsen av själva kreativiteten är svår att sätta ord på. Att kreativitet kan lindra det onda och svåra i vetskapen att livet snart är slut är uppenbart, men varför det är så funderar Kristina Levén fortfarande över. Hennes erfarenhet bottnar i en arbetsterapeututbildning i Linköping och sex års konststudier, varav tre år på Konstfack. Under den tiden har hon också utforskat existentiella och andliga frågor genom konsten, klostervistelser och retreater. Alla erfarenheterna är betydelsefulla i hennes arbete, för när hon hjälper sina patienter att hitta ljus i tillvaron utgår hon från vad som sker i henne själv när hon skapar. – För mig har dialogen med materialet stor betydelse – den egna intentionen och materialets motstånd. Materialet har en egen röst, och när man skapar får man förhålla sig till den, precis som man i livet får förhålla sig till saker som dyker upp. Som måste hanteras. Skapandet kan bli som en bro mellan det yttre och det inre. När hon funderar över vad i människan en arbetsterapeut kan nå med kreativitet hämtar hon referenser bland annat från teologer och filosofer. Exempelvis i de mystika traditionerna finns hantverkarens verkstad som bild för en plats där det är möjligt att nå djupare skikt i sig själv. – Det jag ser är att skapandet väcker glädje, nyfikenhet och hjälp att fokusera på här och nu. Och att hitta en slags ro. Deltagarna i Skapande verkstad uttrycker något liknande: – Jag får med mig ett lugn härifrån. Jag hämtar kraft för resten av veckan, säger Bo Brink, som gör ett vintrigt litet träd av ståltråd. Han är sockerbagare, med internationell karriär. I skapandet får deltagarna hjälp att återknyta till den de var före diagnosen, att väcka minnen och att stärka identiteten. I skapandet kan den sjuka också få vara aktör – den som blir mycket sjuk
Arbetsterapeuten nr 8 2015
To see the actual publication please follow the link above