Page 30

Arbetsterapeuten nr 8 2015

situation. Anne-Le Morville citerar en av deltagarna: ”Att sitta i ett asylcenter är den största tortyren”. Merparten av de asylsökande 30 var vana att arbeta, men för asylsökande var det inte tillåtet. – Män hade blivit fråntagna sin roll som fäder och familjeförsörjare. De kände sig som tiggare. De får socialt understöd, men kan inte göra något för det. De ville göra en insats och delta i det danska samhället. De frågade mig ”hur kan vi bidra?” Jag fick många frågor om hur man blir dansk och hur gör man i Danmark, vilka stora företag finns och så vidare. Jag upplevde en stor frustration. Sedan Anne-Le Morville gjorde sin studie har den danska lagen ändrats. Efter sex månader på asylboende får man söka jobb. Men då förbinder man sig också att samarbeta med myndigheterna och resa tillbaka till det tidigare hemlandet – om man inte får asyl. Hon anser att en daglig struktur är viktig. Vi har olika vardagsrutiner som uppfyller vår tid och aktiviteter som blivit viktiga för vårt välbefinnande. Det bidrar till att göra vardagen meningsfull. Vi utvecklas via aktivitet. Men utbudet av aktiviteter på ett asylboende är begränsat och på en låg nivå. Är man duktig kan det bli fyra timmar per dag. Röda Korset ordnade kurser i danska och engelska, två timmar per dag. En praktikplats fick inte omfatta mer än två timmar per dag och som längst tre månader. – De asylsökande fick inte lov att laga mat på de stora mottagningsboendena, utan var tvungna hämta den i kafeterian. Och matlagning är en viktig del av vardagen som kräver mycket tid, planering och inköp. Först när de kom till boenden där de skulle bo i avvaktan på asylbesked fick de möjlighet att laga själva. Anne-Le Morville framhåller att det inte är personalens fel. De gör ett väldigt bra arbete, men kan inte göra mer på grund av lagar och bestämmelser. ”Jag får höra ’ska de inte vara glada över att de har mat och tak över huvudet’ och då svarar jag att vi även har andra behov.” På frågan om vad som är viktigast i den nuvarande situationen med ett stort antal flyktingar, som söker ett tryggt land att bosätta sig i, svarar hon utbildning och arbete i så stor utsträckning som möjligt. Praktik är ett sätt att integrera sig i samhället och ta sig ut i arbetslivet. I Danmark finns det en stor brist på både läkare och ingenjörer, och det är områden där man skulle kunna göra en insats. – Jag förstår att det är riktigt svårt att göra det rätta, särskilt i Sverige som tar emot en överväldigande del flyktingar, långt mer än i Danmark. I det här fallet är tiden är avgörande och att snabbt ge besked om man får asyl eller inte. Anne-Le Morville ser flyktingar som helt vanliga människor och att vi har mer gemensamt än det som skiljer oss åt. Hon tror det finns många myter om flyktingarna, något som märks när hon föreläser i olika sammanhang. – Jag får höra ”ska de inte vara glada över att de har mat och tak över huvudet” och då svarar jag att vi även har andra behov. Hon tar upp resultaten av sin forskning i undervisningen av blivande arbetsterapeuter på Professionshögskolan Metropol i samband med betydelsen av aktivitet. Hennes utgångspunkt är om man tar bort aktiviteter uppstår sjukdom. Anne-Le Morville anser att arbetsterapeuter skulle kunna spela en enorm roll på asylboenden. Men inte nödvändigtvis vara de som utför aktiviteter utan för att få i gång folk och initiera aktiviteterna, genom att planlägga så att de passar personerna som är där. ¶ Det är ett problem, anser Anne-Le Morville, att utbudet av aktiviteter på ett asylboende är så pass begränsat och på en så låg nivå, med tanke på att det är aktiviteterna som gör vardagen medningsfull och utvecklande. Hennes utgångspunkt är att frånvaro av aktiviteter leder till sjukdom.


Arbetsterapeuten nr 8 2015
To see the actual publication please follow the link above