och envishet på sin sida. Som när han inser att gymnasiet är avgörande 10 för framtiden och lyckas prata sig till ett halvt poäng på nationella provet i matematik och på så sätt fixar behörigheten. Han väljer handel- och administrationsprogrammet med inrikt-ningen turism och resor, eftersom det innehåller så få traditionella skolämnen som möjligt. Studierna går ganska bra. – När jag tycker något är tråkigt är det helt omöjligt för mig att göra det. Men när det är kul gör jag det av bara farten och ofta jävligt bra. Men på en studieresa till Göteborg straffar han nästan ut sig. Festar hårt och sent på vandrarhemmet, en lärare ber gänget att dämpa sig. – Jag tar strupgrepp på honom och trycker upp honom mot en vägg och säger att vi slutar festa när vi vill. Som genom ett under slipper han relegering och får tillräckligt bra betyg för att kunna plugga medie- och kommunikationsvetenskap på universitetet. Och sedan landa ett jobb som pr-konsult. Men hela den här tiden flödar spriten och drogerna. Han sover knappt på nätterna. Som 17-åring får han nästan en adhd-diagnos, men utan inlärningssvårigheter uppfylldes inte kriterierna. Åtskilliga polisanmälningar, självmordsförsök och fylla. Familjen och dåvarande flickvännen får ständigt rycka ut. – Det känns som att jag har bett om ursäkt i hela mitt liv. Klart man får ångest, man mår ju inte bra av att göra bort sig och såra de man älskar mest gång på gång. Speciellt inte när man inte kan förklara varför man gjort som man gjort. När Jojje hunnit bli 24 år skär han upp vänsterarmen och hamnar på akuten. När såren är sydda vill de lägga in honom på psyket, han totalvägrar. De låter honom följa med hem till mamma, som ser till att de skickar ett team dagen efter. Han får en akutremiss till vuxenpsyk och sätts på antabus för att vara nykter under ut-redningen, och får ett halvår senare sin adhd-diagnos och be-handling. – Att få veta varför du är som du är, när du aldrig har vetat det, var väldigt omtumlande. Jag levde ett väldigt destruktivt liv för att försöka dämpa allt. Gick in i väggen och blev sjukskriven pre-cis innan jag höll på att torska jobbet. Depression till följd av adhd-diagnos stod det i mina papper. Vändpunkten kommer när han pre-cis efter sin sjukskrivning ser en in-formationsfilm om adhd och inser att han inte är ensam. Det finns fler överaktiva, nyfikna, impulsiva, orädda, kreativa, rastlösa och problemlösande energiknippen. – Jag är inte efterbliven, inte dum i huvudet, inte värdelös. Det finns till och med bra sidor med min diagnos. Viljan att dela med sig av vad adhd faktiskt innebär får honom att starta bloggen Underbara ADHD våren 2012. Han vill att världen ska få reda på både vilka svårigheter diagnosen kan medföra, men också att den kan vara en naturkraft under rätt förutsätt-ningar. Han jobbar som pr-konsult på dagarna och med bloggen all annan tid. Bloggen växer till en organisation och digital möteplats, intres-set är stort. Det är många där ute som delar hans erfarenheter. I slutet av 2014 får Underbara ADHD stöd från Reach for Change, en ideell stiftelse som stöttar sociala entreprenörer som har idéer som gör livet bättre för barn. Jojje kan säga upp sig från sitt dag-jobb. Han turnérar land och rike runt och föreläser om adhd, initierar samarbeten och i föreställningen ”Ljuvliga jävla Georgios” berättar han om sina erfarenheter. I dag flyter livet bättre, men det är en daglig kamp. Svårigheter-na måste hanteras. Medicinen gör skillnad och han har skaffat sig strategier för att få struktur på tillvaron. Google-kalendern i datorn och mobilen är hans bästa vän. I det digitala anteckningsblocket hamnar alla idéer som ständigt poppar upp, så att han slipper ägna kraft åt att försöka minnas dem. Kreditkorten är klippta, han har sagt upp nyhetsbrev från webbshoppar (eller så åker de direkt i papperskorgen) och han sover sex, åtta timmar per natt. Har lugnat sig med spriten. Så i dag har mamma och familjen lite mindre att oroa sig för, och är väldigt stolta över sin son och sin bror. – Även om det är bättre nu, tror jag att de är kroniskt oroliga. Att det ska komma ett samtal om att jag är borta. Underbara ADHD växer och Jojje har svårt att få tiden att räcka till. Jobbar långa dagar bara för att det är så kul. Tackar ogärna nej till saker. Allt eller inget. Han vill utveckla konceptet så att det PORTRÄTTET ”Jag är inte efterbliven, inte dum i huvudet, inte värdelös.” Georgios ”Jojje” Karpathakis brinner för att alla barn med adhd ska få det stöd de behöver.
Arbetsterapeuten nr 1 2016
To see the actual publication please follow the link above