TEMA: ÅLDRANDE 22 Arbetsterapeuten Erika Johansson har forskat på fallprevention. I höstas doktorerade hon med avhandlingen: Active lifestyle all your life: a multifactorial group-based falls-prevention programme. Hon konstaterar att vi i Sverige har arbetat förvånansvärt lite med syste-matiskt och evidensbaserat fallförebyggande arbete, trots att det finns högkvalitativ forskning på området. Studier visar bland annat att gruppinterventioner där flera professioner deltar är framgångsrika och att aktiviteterna ska vara framåtriktade för att upplevas som menings-fulla för deltagarna. Hennes doktorandprojekt, som var en del av ett större projekt lett av arbetstera-peut och docent Hans Jonsson på Karolin-ska Institutet, inleddes med att en referens-grupp tog fram ett interventionsprogram. Det hade en aktivitetsvetenskaplig grund men involverade samtidigt flera professio-ner och täckte aspekter som visat sig vikti-ga i aktuell forskning. I gruppen ingick både forskare och kliniker, eftersom det var vik-tigt ”Fokus ligger på aktivitetsengagemang, träning, kost och läkemedel.” att programmet verkligen skulle funge-ra i primärvården. Resultatet blev en ”studiecirkel” där äldre träffas i mindre grupper som leds av en arbetsterapeut och en fysiotera-peut. ERIKA JOHANSSON Under nio månader möts grupperna tolv gånger och diskuterar olika teman, med hemläxor däremellan. Varje träff är två timmar inklusive en gemensam fika-paus. Dietist, sjuksköterska och en representant från socialtjänsten deltar också vid olika tillfällen. – Fokus ligger på aktivitetsengagemang, träning, kost och läkemedel, säger Erika Johansson. Studiecirkeln fick namnet ”Aktiv livsstil hela livet” för att betona att den äldre genom kunskap och ganska enkla åtgärder kan fortsätta att göra de aktiviteter som perso-nen värderar som meningsfulla. Gruppdeltagarna får en pärm fullspäckad med fakta att ta med sig hem. Alla kapitel är skrivna av experter på respektive område. Vid varje träff ingår individanpassad balansträning och deltagarna får även öva på att ta sig upp från golvet. Dess-utom görs hembesök för att se hur miljön kan anpassas. Även ”studiebesök” i närområdet ingår, en grupp besök-te till exempel ett äldregym. – När man är över 65 år handlar det mycket om att bi-behålla den förmåga som finns, även om man självklart också kan förbättra sin aktivitets- och funktionsnivå. Programmet genomfördes i tio grupper på nio olika mottagningar inom primärvården i Stockholm, perioden mars 2011 till hösten 2012. Man hade även en kontroll-grupp vid varje mottagning som fick standardvård, vil-ket oftast handlar om individuella punktinsatser vid behov. Efter ett år erbjöds kontrollgruppen att delta i programmet. Resultaten visar att programdeltagarna signifikant minskade sin rädsla för att falla. – Det är viktigt för att man ska fortsätta att engagera sig i meningsfulla aktiviteter, vilket är betydelsefullt för livstillfredställelse och hälsa. Fallrädsla bidrar nämligen lätt till en ond cirkel där inaktivitet följs av försäm-rad muskelstyrka som i sin tur bidrar till ökad fallrädsla och ytterligare begrän-sad aktivitet. Deltagarna i programmet hade också en signifikant lägre risk för att falla vid uppföljning och en minskad risk över tid i jämförelse med kontrollpersonerna. Erika Johansson tror att de goda resulta-ten främst har tre förklaringar: den multi-professionella och multifaktoriella inrikt-ningen samt att interventionen sker i grupp. – Expertkunskapen kommer från grupp-ledarna, men sedan handlar det mycket om vad gruppen gör det till. De lär sig av varandra. Det gör att det blir klientcentre-rat och att deltagarna kan plocka det de behöver från ett ”smörgåsbord”. På så sätt blir det inte hotande och pekpinneaktigt. Och det är mycket starkare att få höra saker från en person i samma situation än om vårdpersonalen säger att man ska göra på ett visst sätt. Hon får medhåll av Karin Sjöberg, arbetsterapeut på Team Aktiv i Hässelby, som lett tio grupper. De två första ingick i Erikas Johanssons forskningsprojekt, därefter har mottagningen fortsatt med programmet på egen hand. – Deltagarna ger och tar och stöttar varandra – och ibland kommer det fram mer saker vid kaffet. Det blir en helt annan dynamik i grupp, som ledare styr jag när det behövs. När hon höll sina första grupper blev det mer ensidig information och en del powerpointbilder, numera arbe-tar hon mycket med blädderblock och frågor och påstå-enden som uppmuntrar till diskussion. Hon lyfter till exempel ett avsnitt ur materialet och frågar gruppen vad de tänker kring det ämnet. Hon blir mindre av expert och mer av möjliggörare och de äldre går från att vara patienter till att bli deltagare. Barbro Janhäger har varit med i en av Karins grupper. Hon såg ett papper i väntrummet och anmälde sig själv eftersom en konstgjord fotled och ett dåligt knä gör att hon lätt vinglar till och ramlar. Hon tycker att träffarna var väldigt bra, men efter ett långt yrkesliv i vården var det inte så mycket nyheter utan snarare värdefull
Arbetsterapeuten nr 1 2016
To see the actual publication please follow the link above