Page 28

Arbetsterapeuten nr 1 2016

28 Arbetsterapeuten och aktivitetssamordnaren Inger Sundström vill att alla ska känna sig delaktiga i aktiviteterna. och kanske vispar lite eller knäcker ett ägg, en tredje grupp upplever stämningen, hör ljuden och känner doften. När aktiviteterna ska planeras är det en för-del att hon även har en ”vanlig” arbetsterapeut-tjänst på Färingsöhemmet. Övervägande delen av arbetstiden består av ordinarie arbetsuppgifter för en arbetsterapeut inom äldrevården. Det gör att hon vet ungefär på vilken aktivitetsnivå de boende befinner sig och hur aktiviteten behöver anpassas. Hon tycker också att det är en tillgång att ha aktivi-teterna att göra bedömningar i. Sedan är det viktigt att utvärdera aktiviteterna, vad som fungerade bra och mindre bra. Efter dagens fredagsmys konstaterar Inger till exempel att det hade behövts ytterligare personal på plats för att assistera några av de boende samt att de borde ha slagit på hörslingan och plockat fram mikrofonen. – Reflektion är en viktig del i mitt arbete, att tänka igenom före och efter. Hon vill också uppmuntra till spontana aktiviteter ute på avdelningarna, här har aktivitetsombuden en viktig roll att spela. De kan hjälpa henne att inspire-ra övrig personal till att anpassa aktiviteterna utifrån de boendes behov och önskemål, och inte köra på i gamla hjulspår. För att underlätta det är ett av Ingers mål för nästa år att ta fram ett verktyg för att få bättre översikt över de äldres individuella ”akti-vitetspreferenser”. För egen del ska hon gå en kurs i REIS-S, ett nytt instrument som fokuserar på hur miljön i särskilda boenden för vuxna påverkar möjligheter till delaktighet i aktivitet. Och när hon för två år sedan kompletterade sin äldre utbildning med att ta en kandidatexamen handlade det förstås också om meningsfulla aktiviteter för äldre. Därför gläds hon över att vikten av aktiviteter åter börjar uppmärk-sammas mer inom arbetsterapin. Hon tycker det har funnits en tendens att vilja frigöra sig från hant-verksarvet och sysselssättningstanken. – Nu sker en utveckling mot en mer evidensbase-rad profession även gällande aktivitetsområdet och det är så arbetet ska utföras, evidensbaserat, oavsett vilka interventioner som sätts in. Hon fortsätter: – Det viktigaste är att ta reda på vad varje individ vill och önskar. ADL-bedömningar är viktigt, men viktigare är att man har något roligt och trivsamt att stiga upp till, att man har en gemenskap och att ens förmågor fortfarande är betydelsefulla. I kommu-nens värdighetsgarantier ingår just meningsfulla aktiviteter och delaktighet, vilket är ett av mina styrdokument. Aktivitet är ett mänskligt behov. Jag är glad att jag har en chef som förstår det. ¶


Arbetsterapeuten nr 1 2016
To see the actual publication please follow the link above