TEMA: MIGRATION 14 Vi samtalar med arbetsterapeuter med erfarenhet av att möta asylsökande, nyanlända och papperslösa. Alla lyfter de fram individperspektivet, att se bortom bilden av ”flyktingen” och se människan. Och tycker att arbetsterapeuter har en viktig roll att spela i asylprocessen för att främja aktivitet och delaktighet. Alla är lika olika örra året sökte över 160 000 personer asyl i Sverige. Unga, gamla, välutbildade, analfabeter, män, kvinnor, familjer och ensamkommande barn och ungdomar. Alla med sin egen historia, erfarenheter och bakgrund. Människor som fått lämna hem, vänner, jobb och vardagsliv för en oviss framtid. Det ställer stora krav på samhället, både på systemnivå när det gäller att få fram boenden, skolplatser och möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden, men också på enskilda yrkesverksamma som i sitt dagliga arbete möter människor i olika delar av asylprocessen. Behovet av stöd märks på Transkulturellt Centrum inom Stockholms läns landsting som arbetar för att öka kunskapen om transkulturella frågor, främst inom hälso- och sjukvården. Målet är att främja hälsa och förebygga ohälsa hos flyktingar och andra migranter. Det senaste året har frågorna från hela landet ökat och trycket har varit stort på centrets föreläsningar, utbildningar, konsultationer, nätverksträffar, nyhetsbrev med mera. Arbetsterapeuten Ann-Sofie Edlund har arbetat på Transkulturellt Centrum i omgångar sedan 2011. Hon har särskilt fokus på rehabilitering och samverkan med arbetsförmedlingen, men har också inriktat sig på kommunikation vid transkulturella möten. – Grunden är att vara nyfiken och inse att kultur spelar roll: att sjukvården är kulturellt baserad, att mina värderingar och förslag på åtgärder har en kulturell grund. Och att veta att den som sitter framför mig kan ha andra värderingar och idéer om vad vården eller rehabiliteringen ska innehålla. Hon poängterar att förståelse för personens kulturella identitet är betydelsefull för att skapa en fungerande arbetsallians och en realistisk behandlingsplan. Utbildningarna på Transkulturellt Centrum grundar sig på den så kallade ”kulturformuleringen” från DSM-IV och DSM-5. Det är ett arbetssätt som stöttar vårdpersonal att, utifrån individens sociala och kulturella sammanhang, utforska personens eget perspektiv på sin sjukdom och sina besvär. Metoden bygger på semistrukturerade intervjuer, med öppna frågor. Och även om den är utvecklad för psykiatrin tycker Ann-Sofie Edlund att den kan användas som utgångspunkt vid andra typer av möten i hälso- och sjukvården. Text: Katja Alexanderson Illustration: Rebecca Elfast »
Arbetsterapeuten nr 2 2016
To see the actual publication please follow the link above