TEMA: GLESBYGD Åldersförskjutningen förstärks också av att få kvinnor i barnafödaålder blir kvar på hemorterna. – Det här inte unikt för svensk landsbygd utan gäller många europeiska länder. Och det handlar inte bara om Norrlands inland, liknande problem finns redan i mindre och medelstora Sveriges befolkning ökar. Redan nästa år väntas vi vara över 10 miljoner invånare. Och 2024 ytterligare en miljon, därefter avstannar ökningstakten något, och 2060 tros vi vara 13 miljoner. Befolkningsökningen är inte jämt fördelad över landet. Storstäderna Stockholm, ”Ofta behövs det något mer, något annat som är attraktivt.” Göteborg och Malmö beräknas öka med nästan 40 procent de närmaste 40 åren. I glesbygd förväntas invånarantalet minska med 10 procent. Glesbygdskommunerna har en högre andel äldre än övriga kommuner och det är en utveckling som väntas fortsätta. De har också den lägsta andelen av personer i åldrarna 20–64 år. Det påverkar den så kallade försörjningskvoten, det vill säga hur många personer i arbetsför ålder som ska ”försörja” yngre och äldre. 2013 behövde 100 arbetsföra i glesbygden försörja 89 andra personer, det väntas öka till 104 stycken om 40 år. För storstäder är motsvarande siffror 57 och 71. Källa: SCB Vi går mot 13 miljoner städer och kommuner. Alla prognoser säger att rekrytering till vård och omsorg kommer att bli ett problem framöver. Och man måste vidga det från att se det som ett extremt glesbygdsproblem, trenden är att det kommer beröra fler. Hon poängterar att lösningen inte är att alla ungdomar bor kvar. Det är bra för kompetensförsörjningen att människor väljer att utbilda sig. – Det gäller att kunna locka färdigutbildade att flytta till de här orterna för att jobba – och det är klart att det blir en stor utmaning. Inte minst med tanke på att högutbildade ofta lever tillsammans med en högutbildad partner och då behöver båda hitta ett arbete som motsvarar deras utbildning, vilket kan vara svårt på en liten ort. Dessutom flyttar barnfamiljer sällan några längre sträckor. Utmaningen blir inte mindre av att forskningen visar att det många gånger inte räcker med att erbjuda välbetalda jobb. – Människors preferenser spelar stor roll – var vill man bo? Vill du inte bo på en liten ort, utan gillar storstadslivet, är det väldigt svårt att betala tillräckligt hög lön för att folk ska vara beredda att flytta. Ofta behövs det något mer, något annat som är attraktivt. Fast visst kan lön vara ett sätt att göra det möjligt för människor att leva det liv de vill leva. Men många kommuner erbjuder jobb med konkurrenskraftiga löner, men får ändå inga sökande. Att i framtiden förlita sig på att anhöriga ska ta allt större ansvar fungerar inte enligt Emma Lundholm. Hennes forskning visar bland annat att äldre i glesbygden ofta bor långt från sina barn. Och i storstäderna finns många ensamma barnlösa äldre. – Det skapar en väldig orättvisa om samhället inte kan kompensera för dem som inte har barn som kan hjälpa till. Det här låter onekligen väldigt dystert för kompetensförsörjningen för Sverige utanför storstadsregionerna. Men i den pågående samhällsdiskussionen om äldreboomen lyfts ändå tänkbara vägar framåt. Satsningar på förebyggande folkhälsoarbete och medicinska och välfärdstekniska framsteg kan skjuta upp tidpunkten för behovet av vård och omsorg. Historiskt har till exempel starr- och höftledsoperationer gjort stor skillnad för hur länge äldre människor kan bo hemma och klara sig själva. Att investera i att få nyanlända att vilja stanna kvar på mindre orter kan också vara en strategi för framtiden. Både när det gäller specialister och arbeten som inte kräver högskoleutbildning. Redan i dag är det invandringen som gör att befolkningen inte krymper i många kommuner. Många flyktingar som kommer hit är dessutom unga. Emma Lundholm konstaterar att för den här gruppen kan möjligheten att få ett jobb och komma in i det svenska samhället ibland räcka för att det ska vara värt att stanna kvar på landsbygden. Även om det är vanligt att invandrare söker sig vidare till storstäderna där det finns landsmän och en större arbetsmarknad. – Många som kommer till Sverige nu kommer från storstäder. Är du uppvuxen i Bagdad eller Damaskus kanske Bollnäs känns lite ödsligt. Sedan konstaterar hon att det på ett övergripande samhälleligt plan är viktigt att det utbildas tillräckligt med personer inom vården och omsorgen för att täcka behovet när andelen äldre ökar. – Så länge det är en brist kommer de här kommunerna alltid att drabbas värst. Och ju längre bort från universitetsorterna du kommer desto svårare blir det att rekrytera. För att öka attraktionskraften och få nyutbildade att vilja lämna storstadsregionerna tror Emma Lundholm att det krävs en del nytänkande i utformningen av tjänsterna. Kanske går det att locka med att få arbete i framkanten av teknikutvecklingen med spännande telemedicinska lösningar? Det kan också vara värt för arbetsgivarna att erbjuda generöst med vidareutbildning och trycka på möjligheten att lära sig mycket när du arbetar på en mindre ort. Hon tar erfarenheter från sin egen institution vid Umeå universitet som exempel. – Vi utbildar samhällsplanerare här och många studenter säger att det är kul att få sitt första jobb på en liten kommun, för då får man göra allting: bostadsplanering, trafikplanering … Det kan vara ett bra sätt att komma in i yrket. ¶ 16
Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above