18 ågorna får färjan M/S Stjerneborg att rulla. Men i dag kommer man över sundet, även om det blåser ganska ordentligt den dryga halvtimmen det tar att komma till Ven från Landskrona hamn. Det händer att färjan ställs in. Gunilla Greiff Holmkvist har packat tjänstebilen, en vit Volkswagen Caddy, med hjälpmedel för dagens hembesök. – Oftast blir det färjan som går strax efter åtta från Landskrona och tillbaks vid 12.40. Hon tillhör Rehabgruppen i Landskrona stad och en tredjedel av sin arbetstid gör hon hembesök på Ven. Det har hon gjort sedan mitten av 1980-talet, med några års avbrott. – Jag bokar alltid bilplats så snabbt det går, men det är alltid svårare på sommaren, säger Gunilla när hon kör av färjan i Bäckvikens hamn. På sommaren ökar antalet invånare från cirka trehundra till över tusen personer. Då konkurrerar hon också med alla endagsbesökare om plats på båten. Längs Landsvägen mitt på Ven, den enda som är asfalterad, passeras B & B-skyltar och vinterstängda kaféer. På ön finns en busslinje, och längs Landsvägen ligger också Uranienborgs skola upp till årskurs fem, och en liten livsmedelshandel. Förr var jordbruk och fiske huvudnäringarna, nu för tiden är många boende egna företagare, bland annat inom turistnäringen. Havet ser man i princip var man än befinner sig på Ven. Landskapet är i stort sett en öppen platå med branter som störtar ner mot Öresund i tre vädersträck. Orädda harar skuttar framför bilen när Gunilla svänger av från Landsvägen och ner till dagens första patient som bor mitt på ön i ett gulteglat en och en halvplanshus. – Jag tycker om den här typen av besök, att få vara med om hela processen med uppföljningar av insatserna och vilket resultat det gett. Oftast gör jag hembesök tillsammans med fysioterapeuten. Lena Schildts vardag har de senaste åren varit en nedförsbacke konditions- och funktionsmässigt. Gunilla Greiff Holmkvist flyttar arbetsstolens broms till vänster sida för att underlätta i köket för Lena Schildt som väntar på en höftoperation. Sedan hon opererades för bröstcancer för två år sedan har komplikationerna avlöst varandra. Nu är det en vänstersidig höftartros som är största hindret, vilovärk och belastningssmärta har gjort det svårt att klara vardagen. – Det har varit jättejobbigt att ta det till mig att jag behöver hjälp. Men jag kände att det måste bli en förändring, och nu känner jag mig positiv och tror att det ska bli bra. Jag har inte saknat något utan fått superbra hjälp på alla plan, säger Lena. Hon är förhoppningsfull, häromdagen fick hon besked om att operation planeras om knappt två veckor. TEMA: GLESBYGD
Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above