Page 22

Arbetsterapeuten nr 3 2016

När Mikael Södergren blev färdig 22 arbetsterapeut för drygt tio år sedan hittade han 35 jobb att söka, i hela landet. Han fick jobb i Härjedalens kommun, nästan 40 mil från hemorten Sandviken. Visserligen närmare än Boden där han pluggade, men ändå. Flyttlasset gick till Hede, en bruksort med färre än 1 000 invånare. I hela kommunen, som till ytan är en av landets största, bor drygt 10 000 människor – per person blir det ungefär en kvadratkilometer. Som nyinflyttad var det tufft att skaffa sig ett umgänge och något nöjesutbud utöver att hänga hemma hos vänner fanns inte. Så efter fyra månader packade Mikael ihop sina saker och flyttade till Funäsdalen. Där har han blivit kvar. – Det är en turistby, mer av en inflyttarby. Det finns mycket restaurangliv, matbutiker, bibliotek, ett litet badhus, gym och så vidare. Det är som en stad i en liten by. Och så började jag åka slalom och köra mountainbike. Jag trivs väldigt bra med helheten, och har inget behov av att flytta. Mikael talar sig också varm för att kommunen har låtit honom vara deltidsbrandman och numera räddningsledare på arbetstid. Rehabenheten, där Mikael ingår, ska egentligen bestå av åtta personer, hälften arbetsterapeuter och hälften fysioterapeuter. Men så har det inte sett ut på länge, det senaste året har de ofta bara varit fem, sex stycken. Att rekrytera nya medarbetare har varit svårt. När kommunen annonserar är intresset svagt och de få sökande tar andra jobb i stället. I dag är det arbetstagarnas marknad, på arbetsformedlingen. se finns över 200 lediga arbetsterapeuttjänster i skrivande stund. – Förr i tiden räckte det med att locka med lugn och ro och fjäll … det fungerar inte numera. I dag lever vi i en individualistisk värld, där karriär är viktigt och det speglar sig i var man vill jobba. Urbaniseringen, att alla vill flytta till framför allt stora städer, är en bromskloss för Norrland men även för mindre kommuner i hela Sverige. Dagens situation kräver nytänk för att locka nya medarbetare. Rehabenhetens senaste grepp är att besöka universitet och träffa studenter på sista terminen för att berätta om fördelarna med att jobba i fjällvärlden. För det finns många plus, enligt Mikael Södergren, förutom gott om tillfällen till en aktiv fritid. Friheten att lägga upp sin arbetsdag och planera sin egen tid är stor. Mikael Södergren uppskattar möjligheten till en aktiv fritid i Funäsdalen, förutom att gå på tur så kör han slalom och mountainbike. FUNÄSDALEN Vemdalen Sveg Hede FOTO: PER PETTERSSON Funäsdalen ligger i Härjedalens kommun. – Vi är inte bundna till en avdelning där vi måste vara klockan 07.00 och gå hem 16.00. Vi har inga stämpelkort. Jobbet i en kommun med få invånare blir också väldigt omväxlande – du får se allt och lär dig mycket hela tiden. – Det krävs att du tar mycket eget ansvar. Så det kanske inte är något för den som vill ha mycket handledning eller behöver någon att gå tillsammans med hela tiden. Då är det tufft att börja jobba här. Man ska gilla att ta egna initiativ och ganska mycket egenarbete, men man utvecklas fruktansvärt mycket. Och den som arbetar i glesbygd måste gilla bilkörning. Mikael och en fysioterapeut utgår från Funäsdalen och täcker ungefär halva kommunens yta. Övriga på rehabenheten är stationerade i Sveg. Han säger också att kommunen är generös med vidareutbildning och uppmuntrar medarbetarna att utvecklas. Själv är han tjänstledig på halvtid för att utveckla


Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above