27 En normal tur med bilen tar två timmar, i lågintensiv trafik. Annica Algotsson har tid att fundera igenom dagens händelser. terna har. Alla möten kan man inte ha via en skärm, men det är ett bra komplement till det personliga mötet som förstås alltid är att föredra. Eftersom det är bit till Umeå och länets centraliserade hjälpmedelsverksamhet har arbetsterapeuterna i Lycksele samlat ett gäng hjälpmedel i form av kognitivt stöd i ett rum på habiliteringen. Där finns förskrivningsbara hjälpmedel, hjälpmedel att köpa och många exempel på hjälpmedel som man kan tillverka själv, till exempel bildstöd. – Det ser kanske inte så märkvärdigt ut, men det har varit mycket jobb att samla ihop allt, säger Viveka Lundström. Landstingets satsning på innovationer inom hälso- och sjukvården, Innovationssluss Norr, gillade vad de såg och kommer att dela ut ett diplom för nytänkande den 1 juni, samtidigt som habiliteringen planerar att hålla öppet hus. – Det är en sak att berätta om hjälpmedel och en annan att faktiskt se dem på plats. Speciellt för personer med kognitiva nedsättningar, säger Viveka och visar bildstöden med knivar och gafflar som sitter fast på kökslådan. Det är praktiskt för såväl användare, anhöriga som personal att ha de vanligaste hjälpmedlen samlade på ett ställe. I rummet står dessutom en liten och en lite större resväska som kan fyllas med relevanta hjälpmedel att testa i hemmiljö. Annica Algotsson packar den lite större, fjärilsprydda resväskan med det hon tror en tonåring i Vilhelmina kan behöva se. Hjälpmedel som kan ge bättre struktur i vardagen. Vanligtvis åker hon i väg vid sju-åttatiden på morgonen och är tillbaka vid fem-sex på eftermiddagen. – Våra kalendrar är rätt fulla och vi måste ha lång framförhållning. Vi har inte lika många brukare som i Umeå eller Skellefteå men resorna tar tid. Det blir en till tre resdagar i veckan, säger Annica. Någon navigator behöver hon inte. Kartan ”Våra kalendrar är rätt fulla och vi måste ha lång framförhållning.” sitter i huvudet. Annica berättar att det är endast om det är riktigt kallt, minus 30 eller mer, eller om det regnar på isiga vägar som en resa ställs in. Det händer varje vinter att de får planera om. Mycket snö kan också ställa till det. En gång åkte hon ut till ett ensligt hus och hann tänka att nu sitter vi fast. Gården låg uppe på en liten backe och vägen dit var dåligt skottad. – Det var i en kurva och jag förstod att nu får vi ta lite fart för att komma upp. Det gick bra till sist och vi kom hem igen, men jag minns det tydligt. Vinterväglag är vår största risk på jobbet. Det är vanligt att fyra-fem personer åker i väg i samma bil. De långa resorna ger tid för teamet att prata ihop sig och på vägen hem hinner man bearbeta det man varit med om och planera framåt. – Den tiden gör att man inte behöver ta med sig jobbet hem, säger Monica Hällgren. Monica och Annica är födda i Lycksele, Malin kommer från Norsjö och Viveka från Storuman. Ingela Bäckström bor och utgår från Vilhelmina där hon också är född, och Sanna Jonsson har precis blivit mamma i sin hemstad Lycksele. De är alla inlandsbor, som studerat till arbetsterapeut i Umeå och på olika vägar flyttat tillbaka hem. – Kanske det är en generationsfråga, säger Monica. – Men Sanna är ju ung, säger Annica. Och det här är ett otroligt roligt jobb. Om man är disciplinerad och trivs med att själv planera sin dag tror jag att man blir kvar här. Kvar i lilla Lycksele där alla känner alla? – Nej inte riktigt alla, men man hälsar på många. ¶
Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above