För en ljusare framtid På många håll i Indien är kunskapen om personer med funktionsnedsättningar dålig. Det är inte ovanligt att de ses som hopplösa fall. Men på Kiran Village utanför 33 Varanasi fokuserar man mer på förmågor än oförmågor. Möt några arbetsterapeuter som har förbättrat situationen för barn i en fattig region. Text: Maria Hagström Foto: Martina Holmberg Den solvarma luften ligger tät över Kiran Village och i skuggan i en öppen byggnad sitter flera hundra barn i lila skoluniformer och ber högljutt en hinduisk bön i kör. Så börjar alla dagar i Kiran Village som ligger strax utanför Indiens heligaste stad. Det är inte många kilometer till Varanasis stadskärna, men Kiran Village känns långt ifrån stadens kaos, den tutande trafiken, lukterna av koskit, kiss och rök från likbränningen intill den heliga Gangesfloden. Kiran Village är som en oas i jämförelse. Det är en by av skol- och terapibyggnader. Mellan dem löper små vägar kantade av palmer, välklippta buskar och blommor i krukor. På en parkering står de gula bussarna som varje morgon hämtar upp barn från stan och omkringliggande byar. – I den här skolan går både barn som har en funktionsnedsättning och som inte har det. Det är ett integrationscenter, alla studerar tillsammans, säger arbetsterapeuten Ganesh Kumar Gagan. Han jobbar i den äldsta av Kiran Village byggnader: behandlingsenheten. Det var där allt startade på 1990-talet. Arbetsterapeuten Shikha Sharma jobbar med fattiga barn som annars inte skulle få tillräcklig hjälp. En av hennes regelbundna patienter är Kajal Mourya. REPORTAGE
Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above