Kunskapen om funktionsnedsättningar var dålig och i många familjer såg barnets fysiska funktionsnedsättning som något som inte gick att förbättra. Det var inte ovanligt att barn hölls i hemmet och att de varken fick behandling eller utbildning. Dessutom var det brist på arbets- och fysioterapeuter. Det skulle Kiran Village ändra på. Först startades behandlingsenheten, men snart växte centret till att också vara en skola för barn från fattiga familjer. Centret jobbar med barn från 55 byar i tre olika distrikt. Ungefär 450 barn går på skolan och ännu fler nås av organisationens uppsökande arbete, där ett team av arbetsterapeuter, logopeder och fysioterapeuter åker ut till byar för att erbjuda gratis behandling, men också för att göra människor mer medvetna om funktionsnedsättningar och minska fördomar. – Vi kan se att många har felaktiga föreställningar, till exempel att de tänker att människor med funktionsnedsättningar inte kan göra någonting, att de inte är bra till något. Det leder till att också barnen med funktionsnedsättningar tror detsamma om sig själva, för det är vad de har fått höra, säger arbetsterapeuten Shikha Sharma och fortsätter: – Regeringen har nu ändrat ordet ”disabled” till ”differently able”. När man säger att ett barn är ”disabled” tänker folk att barnet inget klarar av, men någon som är ”differently able” kan göra saker, men på ett annat sätt. Shikha Sharma började jobba på Kiran Village för några månader sedan efter att hon avslutat sina studier vid National Institute for the Orthopaedically Handicapped i Kolkata (tidigare Calcutta). – Jag var intresserad av hälso- och sjukvård och när jag fick höra talas om arbetsterapi tänkte jag att det var ett bra yrke för mig. Jag ville också hjälpa folk som är fattiga och som inte får tillräcklig hjälp, därför valde jag att jobba här. Dessutom är miljön väldigt bra på Kiran Village och det finns många barn som har cerebral pares vilket är min huvudinriktning som arbetsterapeut. Dagligen kommer barn till henne för behandling, men hon besöker också klassrum och lunchplatsen för att observera barnen i deras vardag och se vad de har svårigheter med. Hon berättar att arbetsterapeuterna utformar program tillsammans med fysioterapeuter och logopeder, att det är ett ”teamwork” kring varje barn. – Vi gör spel, har musikterapi och gruppaktiviteter med barn som har liknande problem. Det är viktigt att barnen har roligt. I musikterapin leker vi bland annat ”Hela havet stormar”, där barnen rör sig runt ett antal stolar och när musiken tystnar ska de sätta sig och försöka att inte bli utan en stol. Där försöker vi förbättra barnens uppmärksamhet, koncentration och deltagande. Arbetsterapeuterna har också nära kontakt med skolans lärare som får information om vad de kan göra för att stödja och hjälpa eleverna i klassrummen. Det är också lärarna som ser till att barnen kommer till sina behandlingssessioner. I dag kommer bland annat eleven Kajal Mourya till Shikha Sharma. – Hon har spastisk cp och har svårt att gå. Att gå i trappor är en del av livet, så det övar vi på nu, säger Shikha Sharma samtidigt som Kajal går upp och ner för en liten trappa med ledstänger på sidorna. På andra sidan rummet sitter Mohi Srivastava och spelar spel, lyfter pjäser i olika färger med högerhanden, den som inte fungerar särskilt bra. På bordet ligger olika hjälpmedel, bland annat några brädor med tyg och knappar på som används för att öva på att knäppa och knäppa upp. – Jag har jobbat här i sex år och har sett många barn bli En arbetsterapeut per 200 000 indier I Indien har arbetsterapi funnits sedan 1950-talet. Då startades det första centret för arbetsterapi vid sjukhuset K.E.M i Mumbai. Men över 60 år senare finns det fortfarande väldigt många indier som aldrig har hört talas arbetsterapi. – Det finns många människor som behöver arbetsterapi men som på grund av för lite kunskap inte utnyttjar eller har tillgång till den tjänsten, säger Surendra Kumar Meena på AIOTA, All India Occupational Therapists’ Association. Och fortsätter: – Det utbildas många arbetsterapeuter i Indien, men eftersom det inte har funnits bra jobbmöjligheter och att det är en bristande medvetenhet i landet så har många flyttat utomlands för att jobba. Men Surendra Kumar Meena säger att medvetenheten i Indien har börjat förbättras. Regeringen har satt fokus på hälso- och sjukvårdsfrågor och det görs flera upplysningskampanjer för befolkningen. Arbetsterapeut är ett yrke på uppgång i Indien. Tidigare flyttade många arbetsterapeuter utomlands för att jobba, men nu har efterfrågan på arbetsterapi ökat, och väntas fortsätta att stiga. ”Regeringen har nu ändrat ordet ’disabled’ till ’differently able’.” REPORTAGE 34
Arbetsterapeuten nr 3 2016
To see the actual publication please follow the link above