ORDFÖRANDEN 5 Som företrädare för en hälsoprofession har vi dessutom mycket kompetens kring hälsofrämjande förhållningssätt som arbetsgivaren kan ta tillvara. Vi måste i denna dialog flytta fokus från att prata om riskfaktorer till friskfaktorer, att gå från fokus på ohälsa till det som är hälsofrämjande. M Från risk till frisk ida kåhlin Ordförande itt fackliga engagemang bygger på övertygelsen om att vår profession kan göra skillnad, att våra insatser kan bidra till att skapa ett hållbart och jämlikt samhälle. Ett samhälle som skapar förutsättningar för delaktighet och hälsa och som efterfrågar och tillvaratar alla individers unika resurser, oavsett vem de är och var eller hur de utför sina vardagliga aktiviteter. För att vi ska kunna göra skillnad med vår professionsutövning måste vi ha arbetsförhållanden som främjar vår egen upplevelse av delaktighet och hälsa. Det är i den kopplingen, sammanlänkningen av våra egna arbetsförhållanden och vår professionsutövning, som drivkraften i mitt fackliga engagemang ligger. Jag är också övertygad att det är vårt förbunds främsta framgångsfaktor att vi håller samman de fackliga frågorna och professionsfrågorna. Vi har allt att vinna på den hållningen. I vår professionsutövning är personens upplevda delaktighet och hälsa en central del och ofta målet med våra insatser. Vi har en självklar kompetens kring hur förhållanden hos personen och den omgivande miljön interagerar med aktiviteter och skapar förutsättningar för delaktighet och hälsa. Denna kompetens kan vi också använda i relation till vår vardag som professionsutövare. Vi mår bra på jobbet när vi har ett arbete där vi upplever att vi är delaktiga. Forskning visar att personer som upplever att de kan påverka sin arbetssituation löper mycket lägre risk att drabbas av ohälsa. Delaktighet och hälsa på jobbet är dock mer komplext än så. För att vi ska må bra måste vår kompetens användas på bästa sätt. Vi måste få tillgång till den kontinuerliga kompetensutveckling som vi behöver för att möta samhällets krav och vi måste få lön som motsvarar vårt bidrag till samhället. Vi måste kunna växa och utvecklas i vår professionella identitet samt känna att vi finns i en gemenskap som kännetecknas av en god kommunikativ miljö där vi får feedback och blir lyssnade på. Bedömning av arbetsförmåga och arbetsrehabilitering är ett omdebatterat ämne i dag, med all rätt. En välfungerande arbetsrehabilitering är naturligtvis av stor betydelse för både individ och samhälle. Jag tror att vi i mycket större utsträckning också måste samtala med våra arbetsgivare om det som förebygger ohälsa på arbetsplatser och om vad som är en hälsofrämjande arbetsmiljö. Våra arbetsgivare måste ta ansvar och se till att vi inte blir sjuka av vårt arbete, medan vi som fackförbund måste ta ansvar för att skapa en god och konstruktiv dialog. Som företrädare för en hälsoprofession har vi dessutom mycket kompetens kring hälsofrämjande förhållningssätt som arbetsgivaren kan ta tillvara. Vi måste i denna dialog flytta fokus från att prata om riskfaktorer till friskfaktorer, att gå från fokus på ohälsa till det som är hälsofrämjande. Vi ska därför aktivt arbeta med att ta fram indikatorer för ett hälsofrämjande arbetsliv. Vi är redo att ta kommandot i den hälsofrämjande dialogen med arbetsgivaren. Följ mig gärna på Instagram och Twitter: @idakahlin
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above