PORTRÄTTET 8 En ”prepper” skulle kunna gå kurs hos 80-åriga Greta Hansson. Hon vet hur man klarar sig isolerad på en ö i flera veckor. Hon är den enda ensamboende och åretruntboende öbon i hela Blekinge skärgård – och pensionerad arbetsterapeut. Text: Anki Wenster Foto: Lina Alriksson Livet på ön Det är Greta Hansson som bestämmer vem som får besöka hennes ö, det enda sättet att komma dit är med båt, egen, eller hennes motorsnurra. ”Om man vill komma hit så får man flirta med mig”, säger hon med lite illmarig röst i mobilen. För mobiltelefon har hon där hon bor ensam på den lilla ön Järkö i Blekinge skärgård – utan el, varmvatten och allt det vi tar för givet, men som hon mer än gärna avstår från. Hon tar väderleksprognosen med en nypa salt. Dagen innan intervjun ställs försiktigt frågan om det är okej för henne att ge sig ut på havet. Sjörapporten varnar för klass 1 och kuling. Ett övertygat svar möter: ”Först när det blåser 17–18 m/s kan det bli lite besvärligt”. Hon är van. Som 6-åring rodde hon första gången ensam över Killmafjärden för att köpa snus till pappa. Greta får rätt det blåser ”bara” 14 meter per sekund mellan Sturkö och Järkö och intervjun blir av. Under tiden som reporter, och höggravid fotograf, kämpar med att dra ner flytvästarna över jackorna tar Greta – som aldrig någonsin satt på sig en flytväst – ett långt och stadigt kliv från bryggan och ner i den lilla motorsnurran. Det är lågvatten och en nivåskillnad på en och en halv meter, och hon uppmanar oss att vara försiktiga. Greta blev pensionär för snart sexton år sedan, och sen dess är hon fast boende på Järkö. Men de sista åren som arbetsterapeut pendlade hon långa perioder mellan Järkö och arbetet i Karlskrona, först med båt och därefter vidare med bil. Att utbilda sig till arbetsterapeut var ingen självklarhet för henne. Hon tog omvägen via jobb inom hemtjänsten och sedan blev det komvux på äldre dar. Där hon blev ”upptäckt”. ”Jag har alltid varit kreativ och försökt hitta på lösningar på olika problem.” – Syokonsulenten tyckte att jag skulle passa alldeles utmärkt som arbetsterapeut, då var jag en bit över fyrtio, och så blev det. Jag började läsa i Lund och bodde hos min faster den tiden. Hon började först arbeta inom psykiatrin i Ronneby och sedan som distriktsarbetsterapeut i Karlskrona. – Roligast var kontakten med patienterna och de insatser jag kunde göra för att de skulle kunna leva ett så bra liv som möjligt – och hembesöken. Jag har alltid varit kreativ och försökt hitta på lösningar på olika problem. Det har alltid varit så. Jag vill inte be om hjälp, jag vill klara av att fixa allting på egen hand. Och det gör hon. Storbryggan nedanför huset på Järkö är nästan aldrig isfri på vintern, det innebär att båten i stället får läggas till på sydsidan av ön. Aktivt åldrande får en ny innebörd när Greta beskriver hur hon »
Arbetsterapeuten nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above