TEMA: VÄGAR TILL ARBETE 14 samband mellan diagnos och nedsatt arbetsförmåga, samtidigt som rehabiliteringsinsatserna måste se till personens hela situation. – Orsakssambandet är inte solklart, vi vet att det är mycket som påverkar. Är det sjukdomen som är huvudorsaken eller är det livssituationen? Och är det arbetsförhållanden som skapar sjukdomen eller arbetsoförmågan? Marine Sturesson är noga med att påpeka att hon inte kritiserar sjukförsäkringen, men konstaterar att det finns en risk att stort fokus på diagnoser ökar medikaliseringen. – Själva sjukdomen blir väldigt central. Det påverkas man av som sjukskriven, man kanske tänker ”att så länge sjukdomen finns kan jag inte jobba”. Men så är det inte, vi ska komma ihåg att de flesta människor i arbetsför ålder som har en sjukdom jobbar. Hon påpekar också att sjukdomar och omgivningsfaktorer påverkar varandra, åt båda hållen. – Även om det finns en sjukdom är det kanske inte där man behöver mest insatser, utan andra åtgärder kan vara ett bättre alternativ. Som sjukförsäkringen är utformad i dag ser hon det som naturligt att läkarna skriver intygen och har behandlingsansvaret. Samtidigt är det värdefullt att andra yrkesgrupper bidrar med sina kompetenser för att bedömningen och rehabiliteringen ska bli så bra som möjligt. – Det svåra är att veta när man ska göra vägvalen och för vilka personer, för det är inte rimligt att alla människor ska träffa alla. Här tycker Marine Sturesson att rehabiliteringskoordinatorer har en viktig roll för att stötta läkarna i att sortera vilka resurser som ska kopplas på. I en av delstudierna i avhandlingen undersökte hon effekterna av att patienterna erbjöds en kompletterande arbetsterapeutisk bedömning av aktivitetsförmågan i relation till arbetet. Tyvärr visade det sig svårt att införa ett nytt arbetssätt på hälsocentralerna och det gick inte att se några tydliga resultat för återgången till arbete eller kvaliteten på intygen. För Marine blev det en ögonöppnare för hur svårt förändringsarbete kan vara. Trots den lite nedslående bristen på entydiga resultat har interventionen ökat hennes förståelse för komplexiteten i sjukskrivningsprocessen och fött idéer om vad som är viktiga ingredienser för att det ska fungera bra. En grundförutsättning är att vårdpersonalen har kunskaper i försäkringsmedicin och att de kan bedöma och beskriva aktivitetsnedsättningar enligt ICF-modellen (klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). – För samma sjukdom ger inte samma funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar hos olika personer, dessutom ska vi koppla det till ett arbete. Marine Sturesson lyfter också fram vikten av att sjukskrivning ses som en del i vård och behandling och inte som en administrativ uppgift. Det ställer krav på att sjukskrivningar görs med samma omsorg och kvalitet som andra insatser och att för- och nackdelar viktas mot varandra, i samråd med patienten. – Jag tror verkligen att hur vi använder sjukskrivningsinstrumentet påverkar hälsan och arbetsförmågan. Sedan önskar hon att effekterna av patientbemötande fick mer uppmärksamhet. Och poängterar att goda möten inte handlar om vett och etikett, utan att de påverkar hälsoutfall och sjukskrivningstid. – Det krävs att vi håller den här frågan levande i vården. Att vi i större utsträckning lyfter och diskuterar bemötande. Sedan är det betydelsefullt att få en skriftlig plan över rehabiliteringen i ett tidigt skede. Det ger struktur och förutsägbarhet. Personen vet vad den kan förvänta sig av vården, men också vad man själv förväntas göra. – Annars är det lätt att tiden bara går. Du behöver en karta över vägen tillbaka. Slutligen krävs att olika aktörer, både inom vården och utanför, samverkar och att det finns en konti nuitet i processen. Och i en tid där stafettläkare hör till vanligheterna på många hälso- och vårdcentraler tror Marine Sturesson att rehabiliteringskoordinatorer är betydelsefulla för att lyckas med det. På ett mer filosofiskt plan tycker hon att man kan fundera på vad arbetsförmåga egentligen är. Är det inte så att alla människor kan göra någonting – det går till och med att skriva en bok genom att blinka fram bokstäverna. Hon konstaterar att arbetsförmåga i slutändan handlar om vad någon är villig att betala lön för. I takt med att det blir allt färre enkla jobb ”förlorar” människor sin arbetsförmåga, trots att individerna inte har förändrats. – Vad är det vi ska åtgärda? Är det individerna som ska stöpas om eller är det synen på arbete och hur arbetsmarknaden ser ut? ¶
Arbetsterapeuten nr 5 2016
To see the actual publication please follow the link above