ORDFÖRANDEN 5 När andra professioner betraktar personcentrering som något nytt och innovativt ska vi ta kommandot. Vi måste kommunicera att det här är vi bra på, kanske bäst! Äntligen! ida kåhlin Ordförande kad personcentrering har de senaste åren seglat upp som ett av de viktigaste förestående paradigmskiftena inom svensk hälso- och sjukvård. Men vad är ett personcentrerat förhållningssätt? Och hur skapar vi bättre förutsättningar för en mer personcentrerad hälso- och sjukvård? En stor del av den hälso- och sjukvårdsdebatt som fördes under sommarens Almedalsvecka handlade just om detta. Personcentrering är något som egentligen borde vara en självklarhet i alla möten mellan människor. ”Man kan inte stå och fundera på vad man ska göra härnäst, man måste ha fullt fokus på personen man har framför sig”, sa hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström när vi diskuterade frågan i Almedalen i juli. E-hälsa, digitalisering, en utökad primärvård och hemsjukvård nämns i debatten som betydelsefulla bidrag i strävan mot personcentrering, men det finns också en konsensus kring att det inte bara handlar om hur vi organiserarar hälso- och sjukvården utan kanske främst om hur vi, professionsutövare, betraktar de personer som är i behov av hälso- och sjukvård, om etik, empati och filosofiska utgångspunkter. Forskning från Göteborgs universitet har dessutom visat att personcentrerad hälso- och sjukvård är kostnadseffektiv, vilket självklart ökar politikernas motivation att prioritera och diskutera detta. Som arbetsterapeut är det lätt att ropa: Äntligen! Äntligen börjar även andra professioner, politiker och tjänstemän se betydelsen av att på allvar utgå från att den person som är i behov av en hälso- och sjukvårdsinsats är en person – inte ”bara” en patient eller i värsta fall en diagnos, utan en unik person i ett unikt sammanhang. Ingen revolutionerande nyhet för oss. Vår profession är i grunden personcentrerad. Arbetsterapeutisk professionsutövning förutsätter personcentrering. Vi har en rad evidensbaserade modeller, metoder och instrument som utgår från ett personcentrerat förhållningssätt. Canadian Occupational Performance Measure (COPM), Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM), Bedömning av delaktighet i aktivitet (OCAIR-S) och Miljöns betydelse för delaktighet i aktivitet (REIS-S) är bara några exempel på verktyg som kan användas för att bidra till en personcentrerad hälso- och sjukvård. Visst ska vi unna oss att ropa äntligen – men vi får, och ska inte, slå oss till ro. Vi må ha ett försprång, men omställningen mot en mer personcentrerad hälso- och sjukvård kräver en omställning av hela teamet. När andra professioner betraktar personcentrering som något nytt och innovativt ska vi ta kommandot. Vi måste kommunicera att det här är vi bra på, kanske bäst! Vi måste se till att vår kompetens och våra verktyg blir en självklar del i det interprofessionella teamets strävan mot en mer personcentrerad hälso- och sjukvård. Följ mig gärna på Instagram och Twitter: @idakahlin. Ö
Arbetsterapeuten nr 5 2016
To see the actual publication please follow the link above