hjärnskadorna orsakade av stroke, vilket är allmän kunskap i dag.) Patienterna var mestadels män i femtio-, sextioårsåldern, ofta välbärgade. Snickra, väva och arbeta med keramik återfanns bland aktiviteterna som erbjöds. – Jag insåg snabbt att de inte gillade att slipa brädor. Så jag frågade, min kanske allra bästa mentor, chefsarbetsterapeuten Gunilla Myrin, om jag fick ”slänga ut” brännugnen till leran. Det fick jag. På platsen ordnade jag en spelhåla med anpassade spel, som till exempel fia med stora grepp. Det gick hem. Sedan började man även ge patienterna kognitiva träningsuppgifter att göra hemma. 10 Det nya arbetssättet blir framgångsrikt och Ingrid Söderback får uppdraget att skapa ett omfattande ”papper och penna”-material med arbetsblad. 1982 får hon det publicerat – det är med på hennes topp-tre-lista över saker hon är stolt över i yrkeslivet. Lite slumpartat leder träningsmaterialet in henne på forskarbanan. En av psykologerna på Danderyd påpekar att hon måste utvärdera materialet vetenskapligt annars kommer någon annan att ”sno” det. 1988 kommer avhandlingen Training intellectual functions in patients with acquired brain damage. Hon är den tredje arbetsterapeuten i Sverige som disputerar. Det är inledningen på en lång akademisk karriär på bland annat Vårdhögskolan i Stockholm, Karolinska institutet och Uppsala universitet. Ett av huvudintressena är arbetsförmåge bedömningar. Ett annat är kvalitet, evidens och kliniska metoder for att bevisa effekter av arbetsterapi. Det senare tycker hon är den stora utmaningen för arbetsterapeutisk forskning, som hon upplever under senare år har haft slagsida åt bedömning snarare än forskning i de åtgärder som är specifika för arbetsterapi. Vid den här tiden var det ensamt att vara arbetsterapeut i en medicinskt dominerad universitetsvärld. I början, mitten på 1990-talet fanns bara drygt tio disputerade arbetsterapeuter i hela landet. – Allt i mitt liv har varit väldigt mycket slump. Jag möter människor som säger ”gör det här” och så har jag gjort det, och hamnat i nya sammanhang och nya utmaningar. Det har gjort att jag ofta känt mig som en elefant på en spindeltråd. För mig symboliserar det att komma in i en främmande miljö och den speciella kultur som finns inom akademi och vetenskap – och ändå kunna anpassa mig och hitta diplomatiska lösningar i samverkan med inblandade parter. Det var inte lätt alla gånger, en mentor i den akademiska världen hade förenklat tillvaron. Hon hittar kraft hos nära och kära, har ett eget nätverk utanför jobbet som hon kan bolla med när det behövs. 1994 blir hon docent vid Karolinska institutet, det är också med på topplistan över yrkesstoltheter. Arbetet leder ut i världen, hon möter inspirerande kolleger i andra länder, deltar i konferenser, får redaktörsuppdrag och publicerar sig i internationella tidskrifter. Pedagogik och lärande är andra områden som engagerar. Hon undervisar och handleder såväl grund- och masterstudenter som doktorander. Under årens lopp har hon sett utvecklingen av svensk, och internationell, arbetsterapi. Från sysselsättning till funktionsträning till aktivitetsvetenskap. Från att det knappt fanns några tekniska hjälpmedel, till sjuttiotalet när alla fick allt, till i dag när mycket ansvar att hitta hjälpmedel är tillbaka hos klienterna. Från att arbetsterapeuter hade gruppträning för personer med Parkinsons sjukdom till att det i dag finns L-dopa och nästan inget behov av den typen av funktionsträning. – Arbetsterapi är väldigt beroende av den medicinska och sociala utvecklingen. Vi finns där politiker har råd att betala, och ser ett behov. Hon fortsätter: – Utmaningen att göra arbetsterapi allmänt känd som hälsobringande verksamhet driver mig vidare. Min tro på att arbetsterapi bidrar till hälsa och meningsfullt liv i gemenskap, eftersom det är en mänsklig rättighet att vara sysselsatt. Att kunna visa att arbetsterapi har effekt tror hon är avgörande för framtiden, annars kommer resurserna att dras in. Men för att öka kunskapen bland såväl beslutsfattare som allmänheten krävs ord och begrepp för att kunna svara på den där återkommande frågan: ”Vad gör en arbetsterapeut?” Ingrid brukar ställa den till människor hon möter och har fått de mest varierande svar, även från arbetsterapeuter. Att säga att man jobbar med rehabilitering tycker hon är att smita från frågan. Det gör många och vad betyder det egentligen? Andra löser det genom att ge exempel på vad de gör. Själv tycker hon att har kommit ett stort steg närmare svaret genom sitt arbete som redaktör för andra upplagan av International Handbook of Occupational Therapy Interventions (för mer info gå in på springer.com och sök på Söderback). Första upplagan kom 2009, publiceringen finns också med på hennes topp tre i yrkeslivet. När hon skulle organisera de olika evidensbaserade interventionerna utkristalliserade sig fyra olika kategorier. Och när hon sedan fick möjlighet att göra en andra upplaga arbetade hon vidare på denna taxonomi och dess
Arbetsterapeuten nr 6 2016
To see the actual publication please follow the link above