35 rubrik fick ge namn åt hela projektet: ”Här händer det nästan mirakel”. – Det som gör äldrekollo intressant är att resultaten är tillämpbara för hela äldreomsorgen, säger Gabriella Nilsson. Kollots koncentrerade utformning sätter ljuset på synen på äldre och ålder – och tydliggör mönster och synsätt som återfinns även inom den ordinarie omsorgen. Extra intressant blir det i förhållande till att kollo traditionellt har riktat sig till barn, historiskt ofta med ett betydande fostrande inslag. Det återfinns till viss del i dagens kollon för äldre. – Eftersom man vänder sig till äldre som är ensamma och socialt isolerade vill man pusha på in i ett aktivt åldrande. Man ska utmana de äldre att göra saker de vanligtvis inte gör. Framförallt fysisk aktivitet, säger Lisa Ekstam. Gabriella fyller på: – Det handlar inte bara om ha trevligt, man vill uppnå ett resultat också. I bästa fall ska det resultera i att man blir mer rörlig, får bättre självkänsla, ett större socialt nätverk … Det är ganska likt målen med barnkollo. Det gjorde att man till exempel serverade eftermiddagsfikat på bryggan, dit det krävdes en promenad för att komma. Eller ordnade bingo där du ska resa dig upp när du har ett nummer. Det fanns en förväntan att alla skulle delta i aktiviteterna, både från arrangörer och i form av grupptryck från de andra deltagarna. Ibland var det praktiska orsaker bakom, som när det inte fanns tillräckligt med personal för att några ska stanna kvar hemma. ”Aktivitetskravet” upplevdes som positivt och peppande och något som stärkte gruppen, men samtidigt fanns det personer som ville ha större individuell frihet och bestämma mer över sin egen tid. – En del anpassar sig och förlikar sig med att de ”måste” delta i aktiviteter, medan andra har en förmåga, en slags styrka, att göra motstånd, säger Gabriella. »
Arbetsterapeuten nr 6 2016
To see the actual publication please follow the link above