ORDFÖRANDEN HAR ORDET Är färre poliser speciellt inriktade på narkotikabrott rätt väg framåt? Jag har jobbat som narkotikapolis i många år men sällan känt att läget varit så allvarligt som just nu. Och då handlar det främst om att vi inom polisen måste prioritera upp narkotikabrotten på ett helt annat sätt än som det ser ut i dag. Visserligen pekar drogvaneundersökningarna bland ungdom på att missbruket minskar något, vilket verkligen är glädjande, men min känsla från fältet är ändå att det finns grupper i samhället som inte fångas upp av dessa undersökningar och där missbruket istället ökar. Det handlar om unga vuxna som passerat skolåldern och som har rätt vidlyftiga drogvanor. Det handlar om etablerade missbrukare som missbrukar mer i och med att det nu finns både ”lagliga” och ”halvlagliga” alternativ till narkotikaklassade droger. För en tid sedan blev jag uppringd av en ung kvinna jag haft kontakt med tidigare i och med att hennes pojkvän missbrukat narkotika och åkt fast för det. Han hade varit drogfri en längre tid och allt hade varit bra, men han var nu på gång igen. Jag fick tag i honom och ordnade så han kunde komma i kontakt med socialtjänsten. Där dök han inte upp utan hann istället på kort tid begå flera mindre brott i grannskapet, utan större ekonomisk framgång för honom men till förtret för omgivningen. I det nu gällande regleringsbrevet – alltså regeringens uppdrag till polisen om vad man förväntar sig av myndigheten – finns inte ordet narkotika med alls. När han väl åkt fast, hamnat i häktet och fått lugna ner sig ett par dagar och drogcocktailen gått ur kroppen så gick det hur bra som helst att nå fram till den unge man som det gick rätt så bra för ett tag. När man jobbar som narkotikapolis bygger man upp ett kontaktnät både bland missbrukarna och mot andra myndigheter såsom socialtjänst och sjukvård. I det nu gällande regleringsbrevet – alltså regeringens uppdrag till polisen om vad man förväntar sig av myndigheten – finns inte ordet narkotika med alls. Det går naturligtvis inte att lista precis allt som polisen ska jobba med i regleringsbrevet, men narkotikabrotten är väldigt centrala och betydelsefulla när det gäller alla möjliga brott. Till saken hör också att det sällan är någon som anmäler narkotikabrott eftersom vare sig köpare eller säljare är intresserade av att få polisen på sig. Således är polisens egna aktiviteter helt avgörande för om dessa brott ska upptäckas, till skillnad från exempelvis inbrott eller misshandel där någon blivit drabbad och gör en polisanmälan. Under senare tid har media rapporterat att antalet poliser som arbetar specialiserat mot narkotika minskat kraftigt under senare år. Den kända ”rejvkommissionen” i Stockholm (som egentligen hette något annat mer byråkratiskt) är nu nerlagd. Och på samma vis ser det ut runt om i Sverige. Den nya organisationen av polisen, där vi går från att vara 21 länsmyndigheter till en enda stor statlig myndighet, håller på att genomföras nu och det ska vara helt klart i början av nästa år. Jag, och många av mina kollegor, är oroade över att narkotikabekämpningen inte kommer att fungera effektivt om organisationen inte inrymmer särskilda narkotikapoliser i tillräckligt stort antal. Narkotikapolitiken måste bygga på både rättsliga och vårdande insatser. När man jobbar som narkotikapolis bygger man upp ett kontaktnät både bland missbrukarna och mot andra myndigheter såsom socialtjänst och sjukvård. I bästa fall kan vi poliser utnyttja vår repressiva roll för att pusha folk mot vård och bort ifrån missbruket, lite som i exemplet ovan. Jag tror att detta kommer att fungera dåligt om narkotikabekämpningen ska ingå som ett brott bland andra i den lokala polisens arbete. Regeringen borde ta sig en ordentlig funderare över hur polisen ska kunna arbeta effektivt mot narkotika i framtiden. 2016 års regleringsbrev måste innehålla tydliga direktiv när det gäller narkotika. „ PER-ERIK LUNDBERG Per-Erik Lundberg Per-Erik är RNS ordförande sedan 2010 och jobbar som narkotikapolis i Västerås. Håll dig uppdaterad om vad som händer kring RNS. Gilla oss! www.facebook.com/RNS.se Narkotikafrågan 3/2015 7
Arko nr 3 - 2015
To see the actual publication please follow the link above