vi inte ha det, hur kan du tas för brott och så sedan gå fri direkt? De fortsätter ju bara med sin kriminella verksamhet, det är inte klokt att det får gå till på det här sättet, det måste till en ändring. Mannen är upprörd och säger att han ser hur folk från stan kommer och köper sina droger, och hur de efter avslutad affär vänder tvärt och åker tillbaka till sina trygga områden. Vad ska man göra åt situationen? – De kriminella ska bort från gatan, polisen ska inte bara ta dem för förhör, de ska låsas in. Sedan måste de erbjudas alternativ, sysselsättas helt enkelt. Om vi inte kommer åt de här gängen nu så står de som nu är småpojkar på tur att ta över om några år. Det är en hemsk tanke! säger mannen. Polisen bekräftar den anonyma mannens berättelse om rånet på chauffören. De säger att en annan man i sextioårsåldern blev brutalt misshandlad i ett garage i Tensta centrum av ett gäng unga män i huvor för någon vecka sedan. De vet inte varför, men säger att det kan räcka med att en bil har parkerats fel, eller att killarna får en tillsägelse om att inte stå och röka. De flesta har utländsk bakgrund, de bor trångt, har hoppat av skolan och de enda förebilder de har är de äldre killarna med snygga halskedjor och dyra kläder. Hemma delar de rum med flera syskon och sover i våningssängar som står tätt. – Och du ska för din egen säkerhets skull inte vara ute här med en kamera och ställa frågor utan oss, för det är större risk att det blir tjafs än att det inte blir det. Folk från media har blivit rånade på sin utrustning när de har varit här och försökt jobba, säger Björn Forslind och stampar med fötterna mot den isiga marken för att hålla värmen. Ulrika By på DN har skrivit en hel del från Järva. När hon och en fotograf i flera dagar hade varit i Tensta ville de ta en överblicksbild från ett hustak. Med hjälp av väktare tog de sig upp. Plötsligt rusade fyra, fem killar dit, knuffade en väktare och ryckte sönder tröjan på en annan. De dyra kamerorna, som fotografen hade lagt ifrån sig, snodde de. REPORTAGE – Kamerorna är så dyra att vi har dem oförsäkrade eftersom försäkringen i sig är så dyr. Men i Tensta går ryktet fort. Inom en vecka fick vi tillbaka minneskorten av en person som jobbar där. Men generellt sett var attityden även hos de vuxna att det inte var synd om oss som förlorade kamerorna. De var väl ändå försäkrade, resonerade man, säger Ulrika By. Erik Ahnlund berättar att även Efterlyst har varit i Tensta och blivit hotade och fått stenar kastade mot sig. – Men man ska komma ihåg att nittionio procent av de som bor här är hederliga och vill leva bra och trygga liv. Kanske är det en procent som missköter sig och står för nittio procent av alla brott. De här killarna är väldigt kaxiga och macho i grupp. Men när vi har plockat in dem och förhör dem tycker jag ofta att de mjuknar. Inte så att de berättar allt, men det framkommer ofta snabbt att det handlar om vilsna själar som har haft det ganska så tufft i sina liv. De flesta har utländsk bakgrund, de bor trångt, har hoppat av skolan och de enda förebilder de har är de äldre killarna med snygga halskedjor och dyra kläder. Hemma delar de rum med flera syskon och sover i våningssängar som står tätt. För trångboddheten är stor, jag har varit i en trea där det bodde sexton personer. Men det känns ofta svårt när vi har mötts som människor, jag känner att jag skulle vilja kunna erbjuda dem något men jag har inte så mycket att komma med. Erik Ahnlund tystnar, säger något om bostadsbrist och arbetslöshet och landar i sin vanliga insikt: Han är polis och hans uppgift är att göra samhället till en trygg plats för alla. Hans jobb är inte att fixa fram bra skolor, meningsfull fritid, fler bostäder och arbeten. Det ansvaret ligger någon annanstans. – Men vi har startat upp ett arbete med socialtjänsten kopplat till de unga vuxna vi griper. Alltså de som är från 18 år och uppåt. Det handlar om att vi på ett enkelt sätt ska kunna överföra information till "soc" som direkt kan ringa killarna och börja motiverande samtal kring att bryta det destruktiva livet. Vi ger också killarna numret till "soc" och även om de inte ringer dem första gången, eller ens andra gången vi griper dem så gör de kanske det så småningom. Inte minst brukar det finnas en förändringsvilja om de träffar en bra tjej eller får barn. Föräldrarna till de tonåringar som grips reagerar på olika sätt när polisen kommer. Ibland blir de väldigt arga på sonen, nar - ` Narkotikafrågan 1/2016 13
Arko nr 1/2016
To see the actual publication please follow the link above