Page 22

Arko nr 3 / 2016

RECENSION En thriller om skolans drogpreventiva arbete Staffan Hübinette har ånyo lyckats i sin senaste bok Vägar till en narkotikafri skola att skapa tydlighet och struktur för att stödja skolor i arbetet till en narkotikafri skola. Den känns som en fortsatt thriller på Staffans tidigare böcker Narkotikafri skola 2.0, Narkotikafri skola 3.0, liksom Narkotikafriare gymnasieskola. Även om alla aktörer i olika led är överens om målet ”en narkotikafri skola” så är ju vägarna dit mångfacetterade och krokiga. Detta syns inte minst på olika chattsidor och frågespalter (t ex expertsidan på www.elevhalsan.se). Men även i denna bok syns behovet av klargöranden där Staffan, med sin långa erfarenhet av drogpreventionsfrågor, beskriver många goda exempel liksom alla de undringar han dagligen möter från skolledare och elevhälsopersonal i hur de bäst ska hantera det drogpreventiva arbetet. Boken torde behöva finnas på varje skola eftersom drogbekymmer bland elever är jämnt och demokratiskt fördelat på alla skolor i landet där det finns ungdomar. Många skolledare och elevhälsopersonal försöker dessutom dagligen uppfinna hjulet i det drogpreventiva arbetet. Läsaren kan ta del av behjärtansvärda insatser som genomförs på flera håll i landet med målet att skapa drogfria miljöer. Ibland faller skolledare och elevhälsopersonal i fallgropar där dock denna bok kan vara till stor nytta för att undvika de mest uppenbara felstegen. Staffan beskriver det som att skolan behöver gå från osäkert till säkert läge, dvs skapa säkerheter i olika samverkansytor med andra aktörer utanför skolan som är viktiga samarbetspartners. Boken torde behöva finnas på varje skola eftersom drogbekymmer bland elever är jämnt och demokratiskt fördelat på alla skolor i landet där det finns ungdomar. De lagrum, ramar och regler som styr skolans möjligheter att skapa drogfria miljöer tydliggörs i flera delar i boken. Där finns också väl beskrivet de tolkningsutrymmen som görs från olika statliga instanser och myndigheter. Med boken i hand klargörs hur rättsläget ser ut, även det beskrivet utifrån fallsituationer. Händelser beskrivs med tydligt fokus utifrån den osäkerhet och oklarhet som finns i många led – och då inte bara i skolledarsammanhang utan även bl a i ett Skolinspektionsperspektiv. Ett enkelt flödesschema presenteras där skolan kan följa åtgärder och insatser hos en elev. Dock saknas i flödesschemat hur fortsatta insatser bör ske när ett urinprov taget på en elev visar negativt resultat. I boken lyfts konkreta råd och faktaunderlag fram som grundligt beskriver hur skolan kan gå till väga i sitt arbete mot droger. Dessutom finns ett bra recept på hur skolan kan bygga sitt policyprogram så skolledare ska slippa treva sig fram och gå på grynnor med exempelvis JO-anmälningar som följd. Flera lärorika fall från länsrätter, Regeringsrätt, JO, Skolverk, Skolinspektion med flera beskrivs, så läsaren kan följa hur en rättspraxis byggs upp. Läsaren får också kunskap om hur skolan kan certifiera sitt drogpreventiva arbete. Med stöd av ett systematiskt arbetsmiljöarbete, klokskap och med boken i ryggen borde skolledare kunna våga agera i det drogpreventiva arbetet utifrån ett barnkonventionsperspektiv utan att behöva känna risken att bli prövad av rättslig instans eller allvarligt kritiserad av inspekterande myndigheter. Erfarenheter av både misstankebaserade och slumpvisa drogtester från flera håll i landet får en genomgående och bred belysning i ett centralt kapitel. Ett enkelt flödesschema presenteras där skolan kan följa åtgärder och insatser hos en elev. Dock saknas i flödesschemat hur fortsatta insatser bör ske när ett urinprov taget på en elev visar negativt resultat. Detta eftersom urinprovet är ett bra, men trots allt bara ett av flera drogpreventiva insatser där urinprovet inte alltid visar ”hela sanningen”. Sedan saknas i boken en dialog kring semantiken huruvida man tar ”misstankebaserade” urinprov eller urinprov ”baserat på en oro för den unges hälsa och lärande” då detta har en stor påverkan på hur övrigt drogpreventivt arbete sker på skolan, vilket borde påpekas tydligare i boken. Frågan om narkotikahundars närvaro på skolan som en effektiv drogpreventiv insats diskuteras kortfattat i ett kapitel och grundresonemanget från Polismyndighetens rättsavdelning kan i detalj följas i en bilaga. Genomsyrande i boken framkommer behovet av mer forskning för att identifiera tyngre evidens av olika insatser i det drogpreventiva arbetet, då det finns mycket tyckande om vad man ska och – framför allt – inte ska göra i form av drogpreventiva insatser. Vi är många som ser fram mot en fortsättning av Staffan Hübinette i detta drama i kommande bokutgåvor. n NILS LUNDIN BARN- OCH UNGDOMSLÄKARE, SKOLLÄKARE Vägar till en narkotikafri skola – från osäkert till säkert läge Staffan Hübinette Wolters Kluwer förlag 2016 Läs mer om Narkotikafri Skola på www.narkotikafriskola.se 22 Narkotikafrågan 3/2016


Arko nr 3 / 2016
To see the actual publication please follow the link above