RECENSION Myten om den kemiska obalansen Den danske läkaren, forskaren och professorn Peter Gøtzsche fortsätter att såga psykiatrin. I Dödliga mediciner och organiserad brottslighet (recenserad i Narkotikafrågan nr 1, 2016) var udden riktad mot läkemedelsindustrin. Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse tar framför allt sikte på de, i hans tycke, godtyckliga diagnoserna och de systematiska felbehandlingarna med psykofarmaka. Sådana mediciner dödar årligen en halv miljon människor över 65 år i USA och Europa och bruket bör minska med 98 procent, enligt författaren. Läkemedelsindustrin har duperat såväl de flesta läkare som tillsynsmyndigheter, allmänheten och patienterna. Gøtzsche menar att de som tar dessa mediciner i åratal i själva verket har blivit beroende av dem. Det gäller inte bara bensodiazepiner utan även antidepressiva mediciner. Patienterna kan inte sluta ta dem på grund av abstinenssymtomen, vilket tolkas som sjukdomssymtom av deras läkare som uppmanar dem att fortsätta. Detta är ”en av psykiatrins mest omsorgsfullt bevarade hemligheter”, skriver Gøtzsche. Han argumenterar att läkemedelsstudier, varav de flesta görs av läkemedelsindustrin, är opålitliga. Bland annat för att de patienter som får placebo (sockerpiller) ofta är abstinenta efter alltför snabbt avbruten medicinering de stått på innan, vilket får det läkemedel som ska testas att framstå som mycket bättre. En annan felkälla är att försöken pågår för kort tid och missar långsiktig skadeverkan, inte minst hjärnskador. Bara de försök som ger ett positivt utfall för det testade läkemedlet publiceras, medan negativa resultat göms i arkiven. Gøtzsche erkänner att psykofarmaka kan ge lindring vid akuta tillstånd, men att dessa blir kroniska tack vare fortsatt medicinering. Med emfas vänder han sig emot påståendet att psykiska sjukdomar beror på ”en kemisk obalans” i hjärnan som kan rättas till av till exempel SSRI-preparaten. En myt enligt författaren. Det värsta är att han antagligen har rätt, vilket också styrks av de många patientberättelserna i boken. n PELLE OLSSON Försvar för FN:s narkotikakonventioner Drug Policy Futures, DPF, är en internationell plattform för en ny drogpolicydebatt. Den har bildats av några internationella organisationer som verkar för en restriktiv narkotikapolitik, bland andra World Forum Against Drugs, WFAD, och European Cities Action Network for Drug Free Societies, ECAD. I den här skriften på engelska med underrubriken Real solutions grounded in global evidence, finns många intressanta artiklar från alla hörn av världen. RNS generalsekreterare Per Johansson skriver en historik över svensk drogpolitik där han försvarar den svenska restriktiva modellen. Den är inte repressiv påpekar han, och gör bland annat en jämförelse mellan olika länders benägenhet att sätta folk i fängelse. USA torde toppa den ligan med 707 fängelsekunder per 100 000 invånare. Ryssland har 464. Det drogliberala Holland når bara upp till 75, medan det likaledes liberala Portugal har 136. Sverige har 57. En annan läsvärd artikel är den brittiska sociologiprofessorn Neil McKeganeys genomgång av systemskiftet inom narkomanvården. Under de senaste åren har drogfri behandling fått en allt mer framträdande plats. Livslång metadonbehandling som länge varit det nästan allenarådande erbjudandet till tunga narkomaner blir allt mer ifrågasatt, enligt McKeganey. Bert Edström, forskare vid Institute for Security and Development Policy, skriver om hur Japan minimerade sin epidemi med metamfetamin på 1950-talet. Exemplet visar att det går att minimera ett omfattande missbruk. Kevin Sabet, ledaren för den amerikanska antimarijuanaorganisationen SAM, går igenom vad vi kan lära oss av regleringen av alkohol och tobak när det gäller legalisering av marijuana. Han varnar för att propagandamaskinen hos marijuanaföretagen kan bli lika kraftfull som hos tobaksindustrin. Människorättsadvokaten Saul Takahashi tillbakavisar i sin artikel narkotikalobbyns ofta aggressiva påståenden att Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse Peter C. Gøtzsche Översättning: Ulrika Junker Miranda Karneval förlag 2016 narkotikaförbud är ett brott mot mänskliga rättigheter. Det finns ingenstans skrivet i internationella konventioner att narkotikaanvändning är en mänsklig rättighet, skriver Takahashi. De frekventa övergreppen mot frihet och hälsa som sker i världen beror inte på narkotikapolitiken. I övrigt finns klientberättelser och lägesrapporter från Norge, Italien, Brasilien, Uganda, Thailand, Peru, Montenegro och Malawi. Skriften är i grunden ett försvar för FN:s narkotikakonventioner. n PELLE OLSSON Future of Drug Future of Policy Drug Policy Real Solutions Grounded in Global Evidence Linda Nilsson & Erik Leijonmarck (redaktörer) Drug Policy Futures 2016 Narkotikafrågan 3/2016 23
Arko nr 3 / 2016
To see the actual publication please follow the link above