Page 19

Arko nr 4 / 2016

KOMMENTAR Polisen och socialtjänsten I det här numret av Narkotikafrågan kan vi glädjande nog berätta att polisen i Stockholm satsar på en ny gatulangningsgrupp på Södermalm. Samtidigt kommer rapporter från hela Sverige om att polisen har stora problem med att arbeta mot narkotikabrott. Den 3 november rapporterar Dagens Nyheter om konsekvenserna av att Ravekommissionen lades ner och att den specialiserade narkotikapolisverksamheten närmast försvann i samband med omorganisationen av polisen. Förändringarna i polisens sätt att arbeta har lett till att projektet Mumin i praktiken har lagts ner eftersom polisen inte arbetar specifikt med att upptäcka ungdomar som missbrukar narkotika. Mikael Jeppson, chef för socialförvaltningens Framtid Stockholm som arbetar med unga som begår brott, säger till DN att ungdomarna kan komma in i systemet på andra sätt men att det kan ta mycket längre tid jämfört med hur det var tidigare när samarbetet med polisen fungerade. Jeppson säger till DN: –  Ungdomarna är som mest mottagliga för hjälp när de precis blivit upptäckta. Om det hinner gå några veckor innan man får hjälp kan många tappa motivationen. Vår framgång har varit att vi förkortar hela vårdkedjan avsevärt, sätter in åtgärderna direkt. Gefle Dagblad skrev, också 3 november, om konsekvenserna av att polisens gatulangningsgrupp lades ner tidigare i år. Anders Wiik som tidigare arbetade i gruppen säger till GD: – Man vinner jättemycket på att det finns en upptäcktsrisk, men det finns det inte i dag. Det finns jättemånga bra och drivna personer inom ordningspolisen som försöker jobba mot det här i mån av tid. Men de ges inte möjlighet att jobba med det under tillräckligt lång tid. Den 4 november skrev Roger Haddad, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson för Liberalerna, en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Polisen är på väg att krascha, Ygerman”. Haddad pekar på att den nya polisorganisationen bygger uppifrån med nationella och regionala enheter vilket skett på bekostnad av basverksamheten närmast medborgarna. Haddad skriver: ”Barn- och ungdomspoliser avvecklas, trafikkontroller dras ner, ärenden som villainbrott, snatterier och annan vardagsbrottslighet prioriteras ned. Men det allra viktigaste – det brottsförebyggande arbetet och den polisiära närvaron ute i samhället har blivit sämre och lyser med sin frånvaro. Funktioner som kommunpolis och områdespolis måste tillsättas.” Det finns inga enskilda åtgärder i narkotikapolitiken som räcker till för att lösa problemet eller kraftfullt minska det. Det handlar om att göra många saker på en gång efter en genomtänkt plan med ett tydligt mål. Centralt i denna plan måste vara att hindra nyrekryteringen till missbruk av narkotika. Utan ett starkt fokus på detta blir alla andra insatser med förlov sagt meningslösa ur ett strategiskt perspektiv, hur viktiga de än är utifrån humanitär synvinkel. Polisen har en avgörande roll när det gäller att stävja nyrekryteringen. Det måste finnas en reell upptäcktsrisk som alla unga är medvetna om när det gäller narkotika. Det viktigaste argumentet att inte hålla på med knark är att det är förbjudet och att man riskerar att åka fast om man börjar. I och med omorganisationen av Polisen verkar det mesta ha blivit sämre, precis så som det brukar bli när man gör så här stora omorganisationer. Men nu mullrar det på många ställen ute i landet och förhoppningsvis kommer detta muller leda till viktiga och nödvändiga förändringar vad gäller polisens sätt att arbeta med narkotikabrott. Det finns många erfarna, kunniga och framförallt engagerade poliser över hela landet som måste få mandat att upprätta gatulangningsgrupper anpassade efter lokala förhållanden. Narkotikagruppen Södermalm är ett exempel som måste följas av fler. Många fler. n PER JOHANSSON Dagens Nyheter, 3 november 2016 Gefle Dagblad, 3 november 2016 Aftonbladet, 4 november 2016 Narkotikafrågan 4/2016 19


Arko nr 4 / 2016
To see the actual publication please follow the link above