I FOKUS: HOLLAND Jellinekklinikerna i Amsterdam. Idag är han engagerad i EURAD, Europe aginst drugs, en lobbygrupp för en restriktiv narkotikapolitik i EU-parlamentet. Kooyman har nyligen, trots att han nått en bit över pensionsåldern, startat ett nytt behandlingsprojekt, Stiftelsen De Stam. Antal platser på drogfria behandlingshem har aldrig varit stort i Holland, men där det funnits har Kooyman ofta varit inblandad. Idag gissar han att det bara finns ett par hundra platser i hela landet. Inte heller Kooyman tror på någon liberalisering av den holländska cannabispolitiken trots att den globala utvecklingen går i den riktningen; haschklubbar i Spanien, legaliseringen i USA och i Kanada. I Holland har man tvärtom upptäckt allt fler hälsorisker med cannabis. Antalet vårdsökande har ökat under lång tid även om det stabiliserats runt 11 000 under de senaste åren. Antalet patienter är fler än för både heroin (ca 9 000) och kokain (ca 7 000). Medelåldern för heroinisterna i behandling är idag 48 år. – Heroin är förlorarnas drog, säger Kooyman, särskilt om man injicerar, vilket allt färre gör. Det är ingen drog för dagens unga. Kriminella nätverk Ett annat skäl än hälsoaspekten för den hårdare narkotikapolitiken är att en stor del av den holländska cannabisen och fröna numera exporteras. Den tillåtande attityden har också inneburit att organiserade narkotikaligor har fått fäste i landet. Holland blev på 90-talet världsledande producent av ecstasy som spreds över hela klotet av sådana kriminella nätverk, vilket drog på sig besvärande internationell kritik. I den nyutkomna rapporten Drug Policy: The ”Dutch Model” av Marianne van Ooyen-Houben och Edward Kleemans bekräftas det som Cruts och Kooyman berättar om den nya repressiva politiken: Under perioden 1995-2007 ökade kostnaden för brottsbekämpningen mot narkotika från 275 miljoner euro till 717 miljoner. Samtidigt steg den totala kostnaden för all brottsbekämpning bara marginellt. En annan tuff reform var SOV, Strafrechtelijke Opvang Verslaafden, det vill säga långvarig tvångsvård för kriminella missbrukare. Omvärlden, som betraktade Holland som den mjuka linjens förlovade land blev mycket förvånade. SOV introducerades 2001 och ersattes 2004 av en liknande lag, ISD, Inrichting voor Stelselmatige Daders. Ovanpå dessa kraftfulla repressiva insatser fortsatte polisen med en allt effektivare utrotning av inomhusodlingar av cannabis. Mellan 2004 och 2013 förstördes 5 000-6 000 odlingar per år. Schizofreni, skolan och alkoholen I Maastricht längst ner i sydöstra hörnet av Holland träffar jag Jim van Os. Han är professor vid universitetssjukhusets psykiatriska klinik. Därtill medlem i Kungliga holländska vetenskapsakademin, redaktionsmedlem i medicintidskriften PLoS ONE, gästprofessor vid King´s College i London och har publicerat över 700 vetenskapliga rapporter. Bland annat mycket om sambandet mellan cannabis och schizofreni. Psykiatriprofessor Jim van Os var en av de första i sin yrkeskår som varnade för skadeverkningarna av cannabis. Naturligtvis fick han mycket mothugg inte minst från sina egna studenter. Att prata illa om cannabis i TV och i tidningsartiklar, som van Os gjorde, väckte alltid ont blod före millennieskiftet. Idag är det inte lika kontroversiellt. – Omsvängningen att cannabis är en problematisk drog har kommit succesivt, säger han. Efter ungefär 2010 blev det en tydlig skillnad i rapporteringen från myndigheterna, från medierna, i TV och från skolorna. Till exempel lärare som klagade på att eleverna var stenade på lektionerna. Han tror att den ökande THC-halten hos cannabis kommer att visa tydligare och större skador i framtiden. Det finns redan nu studier i England som visar att THC-höga sorter, ”skunk”, ger högre risk för psykotiska symtom. – Finns det en konsensus i forskarvärlden om cannabisskador? – Ja, om man talar om hjärnpåverkan, beroende, mentala skador, även bestående skolproblem, minnesförsämringar, och att den unga hjärnan är känsligare. När det gäller schizofreni och gateway-hypotesen är det fortfarande en liten klick som menar att det inte kan uteslutas att det är andra faktorer. Orsakssambandet mellan dessa biverkningar och cannabis är svåra att bevisa. Det är ungefär i samma läge som med tobak och lungcancer. Det fanns de som tvivlade på detta väldigt länge. Han visar mig en norsk studie som han gör en expertgranskning av. Den kommer att publiceras i Schizophrenia Bullentin med titeln Genetic and environmental contributions to the associat ion between cannabis use and psychoticlike experiences in young adult twins. Sålunda en undersökning om sambandet mellan cannabis och schizofreni. Tidigare har man letat efter en gen som kan ge schizofreni utan att hitta någon, men den här studien har en ny design. Man har undersökt 2 793 norska tvillingar avseende gener, psykotiska symtom och cannabisrökning. Resultatet stärker hypotesen att cannabis kan vara en av orsakerna till schizofreni. Innan vi skiljs åt passar jag på att ställa frågan som jag själv ofta funderar över, och som egentligen är omöjlig. Vilket är värst, alkohol eller cannabis? – Det är många fler samhälleliga skador av alkohol än av cannabis helt enkelt för att det används mer. Men om man ser det till individnivå och jämför tusen måttliga alkoholkonsumenter med tusen måttliga cannabiskonsumenter så tror jag att cannabisrökarna kommer att klara sig sämre. Man ser ju hur skolresultaten blir sämre för cannabisrökarna och det får konsekvenser för framtiden. Cannabis ger hjärnskador, det gör alkohol också men antagligen färre. „ PELLE OLSSON Pelle Olsson Pelle Olsson har sedan början på 1990-talet rest runt i världen för att skriva om narkotikasituationen. Det har förutom ett stort antal artiklar resulterat i flera reportage böcker. Pelle var mellan 1991-1999 även red aktör för Narkotikafrågan. Narkotikafrågan • 1/2017 21
ARKO nr 1 2017
To see the actual publication please follow the link above