REPORTAGE: KVINNA OCH MISSBRUKARE
Ingen mera skam, skuldkänslor och smusslande. Emelie är idag drogfri, har två jobb och bor med sin dotter i egen lägenhet.
tillfixade. Men jag är glad för att det på den här festivalen har
varit mindre droger än vad jag förväntat mig, även om en drogpåverkad
ung människa är en för mycket.
Annika säger att många gör sin drogdebut på sommaren. De
som misstänks vara knarkpåverkade tar polisen med till sitt tält
för ett kissprov och är det positivt kontaktar de socialtjänsten om
personen är under 18 år plus att de ringer föräldrarna. Om det
finns några.
– Vi tar alla möjliga sorters ungdomar.Ensamkommande flyktingbarn,
skilsmässobarn, de som har föräldrar som bryr sig och
de som har föräldrar som vi knappt kan få tag på och som inte verkar
bry sig alls. Det är en salig blandning. Men jag önskar att föräldrar
var mer uppmärksamma på sina barn. Om de till exempel
har rizlapapper (att rulla cigaretter med) är det oroande. Även
cigaretter är en varningssignal. Jag vågar påstå att ingen röker
cannabis utan att först ha rökt cigaretter. Cannabis och olika tabletter,
som till exempel Tramadol, och opium är det vi hittar mest.
Annika berättar att blandmissbruk är det vanliga numera. När
de tar prov så kan det visa positivt på alla substanser vilket är livsfarligt.
Förr, och det räcker att gå femton år tillbaka i tiden, hade
man sin huvuddrog och höll sig vanligen till den.
– Vi är tyvärr mycket sämre på att hitta tjejerna och orsakerna
är flera. Dels syns det inte på dem lika tydligt, dels är vi för få
kvinnliga poliser. Det är ju bara vi som får kroppsvisitera dem, så
jag skulle gärna se fler kvinnor i yrket. När vi väl tar tjejerna så är
de ofta långt nere i ett avancerat missbruk där de går på heroin
eller på substitutionsprogrammen och sidomissbrukar. En del
har barn som är omhändertagna, en del lever inte tills de bli 30.
Många tjejer får droger av sina killar, och har de hållit på länge
prostituerar de sig ofta. Det är oerhört tragiskt och en persons
missbruk drabbar ju hela deras familj. Samhället måste bli bättre
på att fånga upp tjejerna när de debuterar med drogerna vilket de
ofta gör i tonåren, i tidiga tonåren till och med. När vi tar dem har
det ofta gått väldigt långt.
Annika tystnar, håller upp ena handen mot örat, hon får meddelanden
och anrop i båda snäckorna hon har, ibland samtidigt.
Snart ska hon gå.
Du och Emelie Olsson, som tidigare missbrukade, träffades
ibland under hennes tid med drogerna. Hon pratar om dig med stor
värme och säger att ditt bemötande av henne varit mycket viktigt.
Hur reagerar du på det?
– Jag kommer väl ihåg Emelie. Jag försökte göra som jag
brukar, alltså vara respektfull och skicka med lite värme och ge
en kram när vi träffades även om vi bråkat lite innan dess. Jag blir
så glad att höra att hon orkade hålla sig kvar i livet och har blivit
nykter. Ja, jag blir både glad och rörd.
– Vi är tyvärr mycket sämre på att hitta tjejerna och orsaker-
QD¦UȵHUD'HOVV\QVGHWLQWHS§GHPOLNDW\GOLJWGHOV¦UYLI¸U
få kvinnliga poliser. Det är ju bara vi som får kroppsvisitera
GHPV§MDJVNXOOHJ¦UQDVHȵHUNYLQQRUL\UNHW
Augusti 2017, KRIS, Magnus Ladulåsgatan på Södermalm.
Sara Woldu arbetar på Kriminellas Revansch I Samhället (KRIS)
som verksamhetsansvarig och motivatör samt är Stockholmsavdelningens
ordförande. Dessutom är hon anstaltansvarig,
något som tar en stor del av hennes arbetstid. Hon var en av tre
småbarnsmammor med tidigare missbruk som vi fick följa i SVT:s
dokumentärserie ”Aldrig backa” som nu finns på SVT Play.
– Jag har bara fått positiv feedback från min medverkan i
Aldrig backa. Det har kommit mejl och telefonsamtal, vi har fått
nya medlemmar i KRIS och folk har hört av sig och vill skänka
16 Narkotikafrågan • 3/2017