LEDARE
Miljarder till polisen. Hurra för det?
Stefan Löfven annonserar att Socialdemokraterna satsar stort
på polisen. 7,1 miljarder över tre år. Mer än vad myndigheten själv
begärt. Borde vi ropa Hurra!? Nja…
Man kan konstatera att valrörelsen är igång, att detta syftar
till att locka väljare till Socialdemokraterna. Jo, så fungerar demokratin.
Partierna strävar efter att få röster och då agerar man där
folkviljan finns. Inte dåligt alls egentligen. Frågan är dock om det
finns ett långsiktigt perspektiv, bortom nästa val. Och bortom
nästa val igen.
Visst har pengar betydelse för hur polisen ska kunna jobba
bra mot narkotikabrott. Men på lång sikt behövs också bra
idéer om hur man ska arbeta; en analys, en teori och en handlingsplan.
Att den stora omorganisationen av polisen gått åt pipsvängen
är ingen nyhet. Det hade säkert varit bättre att laga de fel som
fanns med den förra organisationen istället för att dra igång detta
jätteexperiment i den glada förhoppningen att det skulle gå att
genomföra inom befintlig budget. (Notera att även Alliansen var
med på noterna. Det är inte bara den nuvarande regeringen som
har ansvaret.) Men nu är det hela igång och det går inte att backa.
Större delen av de 7,1 miljarderna kommer troligen försvinna
i de hål i polisens ekonomi som uppstått sedan man satte igång
omorganisationen. Det är förstås välkommet men det syftar inte
framåt. Morgan Johansson (som nu är minister med ansvar även
för polisen – bra!) säger i och för sig att pengarna ska räcka till att
anställa nya poliser och att anställa civil personal. Mycket bra om
det blir så. Den som lever får se.
Det finns ett problem för polisen som är nytt och som man
måste hantera. I och med att kraven för att komma in på polisutbildningen
ökat under senare år har många nya medarbetare en
något annorlunda inställning till yrket jämfört med tidigare. Förr
blev man polis för livet. Kanske gick direkt in på utbildningen efter
militärtjänsten och så blev man kvar tills pensioneringen. Idag har
många polisaspiranter studerat andra ämnen innan de så småningom
hamnar inom polisen. Man har på så vis lättare att jämföra
med andra yrken och således lättare att rösta med fötterna
när det blir för motigt.
Det måste vara attraktivt att jobba inom polisen, lönemässigt
givetvis men även på andra sätt. Ledarskap och målsättning är
viktiga nyckelord. Här brister det idag. Dan Eliasson åtnjuter inte
stort förtroende från Sveriges poliser och en försiktig gissning är
att han byts ut innan valet nästa år.
En viktig pusselbit är hur polisen ska jobba mot narkotikabrott.
Det finns ingen tydlig linje inom polisen kring detta idag.
Vilket delvis beror på svaga signaler från regering och riksdag
under senare år. Men också på att frågan nedprioriterats av polisen
själv i samband med omorganisationen. Dan Eliasson menar
att vi inte ska ha särskilda narkotikapoliser och följdriktigt har de
särskilda narkotikapolisenheterna lagts ner på många håll. På så
vis har mycket kompetens gått förlorad inom polisen. Och engagemang.
Många unga nyutbildade poliser gjorde ett fantastiskt
jobb på de gatulangningsgrupper som fanns på många orter fram
till för några år sedan.
Som tur är gör folk inte alltid som överheten vill. Under senare
tid har narkotikabrottsligheten fått stor uppmärksamhet i samband
med de skjutningar som ägt rum i flera förorter i storstäderna.
På flera håll har polisen därför börjat jobba mer systematiskt
mot narkotika. I Stockholm har två narkotikagrupper byggts upp
igen, på Södermalm och Norrmalm. I de medborgarlöften som
polisen upprättar ingår orden narkotika och ungdom på många
håll. Och helt oväntat tog Stefan Löfven förtjänstfullt upp narkotikaproblemet
i senaste partiledardebatten i SVT. Så nog finns
det hopp om att det ska bli bättre med polisens sätt att jobba mot
narkotika.
Visst har pengar betydelse för hur polisen ska kunna jobba
bra mot narkotikabrott. Men på lång sikt behövs också bra idéer
om hur man ska arbeta; en analys, en teori och en handlingsplan.
Den avgörande frågan är om man ska satsa på de stora eller de
små narkotikabrotten. Rätt svar är givetvis båda två, men man
måste ha klart för sig att det är konsumenternas efterfrågan på
narkotika som håller marknaden igång och gör narkotikalangning
till en suveränt lönsam affärsverksamhet.
Per Johansson
General sekreterare
Vill du läsa fler av våra inlägg i narkotikadebatten?
rns.se/media/kommentarer
Narkotikafrågan • 3/2017 7