HALLÅ DÄR...
...Mikael O Karlsson, gymnasiechef på Hvitfeldtska gymnasiet
i Göteborg som är först i Sverige att certifiera sitt arbete
mot droger.
Ni är Sveriges enda gymnasieskola som certifierat ert arbete
mot droger. Hur kommer det sig att ni gjort det?
– Det började för en 6-7 år sedan när jag lyssnade på föredrag
om tobaksprevention och kom till insikt om att de flesta börjar
röka cigaretter under gymnasietiden. Jag hade trott att de flesta
började i grundskolan. Då förstod jag att vi i gymnasiet måste
jobba med tobaksprevention. Så vi satte igång projekt om Rökfri
skolgård och en hel del andra aktiviteter kopplat till motion och
hälsa, bland annat olika föreläsningar och diverse happenings.
Allt det där var kul och gick bra men det var inte uthålligt och
väldigt beroende av någon eller några medarbetares entusiasm.
Jag funderade på hur man kunde göra arbetet mer systematiskt
och hållbart, och inte så beroende av enskilda personer. Närmast
av en slump fick jag kontakt med Rotary som berättade om att
skolor kan certifiera sig enligt en modell.
Vi satte igång med certifieringen för att få just uthållighet i
arbetet med drogprevention. Jag var dessutom intresserad av
själva processen och tänkte att vi kanske kan ha nytta av detta
när det gäller andra utmaningar vi har i skolan; hur vi jobbar systematiskt
och hållbart mer generellt.
Hur lång tid tog själva certifieringen och vad tyckte den inblandade
personalen om det hela?
– Certifieringsprocessen tog ett och ett halvt år. Alla inblandade
tyckte givetvis att det är viktigt med drogprevention men
vissa undrade om certifieringen verkligen var nödvändig. Jag sa
då att vi kan ha nytta av detta på andra områden och så känns det
nu när vi är i hamn. Ordning och reda och struktur är sånt som gör
skolarbetet så mycket bättre.
Det var helt nyligen som ni blev klara med certifieringen. Har
det hunnit påverka bilden av Hvitfeldtska gentemot föräldrar
och blivande elever?
– Det kan vi inte säga att det skett ännu, men vi räknar givetvis
med att det ska ske i framtiden. Vi var nyligen med på ett seminarium
där olika skolor deltog och då berättade vi om att vi certifierat
oss, hur det gick till och så vidare. Jag bedömer att det finns
ett intresse för detta på andra skolor.
PER JOHANSSON
Skola: Hvitfeldtska gymnasiet (kommunal regi)
Ort: Göteborg
Elever: 2 300
Källa: Wikipedia
Narkotikafri Skola – kampanj och seminarier
Under hösten har RNS genomfört en kampanj för Narkotikafri
Skola där vi varje måndag under oktober månad skickade ut ett
nyhetsbrev till ca 2 000 mottagare inom skolor i Sverige. Varje utskick
hade fokus på ett särskilt argument till varför det är viktigt
med en narkotikafri skola:
1. Bättre studieresultat utan cannabis.
2. Skolan som ser, upptäcker och agerar är
ett skydd för elever.
3. Begränsa spridningen av droger.
4. Skapa en trygg och säker arbetsplats för
elever och lärare.
På vår hemsida narkotikafriskola.se hade vi en kampanjsida som
vi länkade till i nyhetsbreven. Informationen finns givetvis kvar och
där kan man ta del av faktamaterial, exempelvis forskningsmaterial
och texter av Pelle Olsson som handlar om cannabis, nyheter från
allmänna media, en intervju med en f d cannabismiss brukare, och
en hel del annat.
Som avslut på kampanjen arrangerade vi fyra seminarier för
skolpersonal. Dessa ägde rum i Karlstad, Stockholm, Sundsvall
och Malmö. Vi träffade totalt ca 120 personer från ett femtiotal olika
skolor runtom i landet under de fyra tillfällena, då vi informerade
om skolans arbete med policy, handlingsplaner och rutiner. Vår
föreläsare Staffan Hübinette har också nyligen medverkat på fyra
andra seminarier för skolfolk men arrangerade av andra. Räknar
man med dessa så har totalt 83 skolor nåtts av Narkotikafri
Skola under hösten.
Utöver seminarierna har Narkotikafri Skola kunnat ge enskild
rådgivning till ett 30-tal gymnasieskolor via mejl eller telefon.
Jag är ju ny på RNS och det har varit både intressant och lärorikt
att delta i seminarierna och
träffa de som arbetar konkret
med detta på skolorna. Det är
liknande frågor som återkommer
samtidigt som det verkar vara
stor skillnad på hur stora problem
skolorna har. Vissa gör tiotals
orosanmälningar till socialtjänsten
medan andra knappt
gör några. Det kan i och för sig
handla om att vissa jobbar mer
engagerat med detta och därmed
upptäcker mer problem.
ANNA ÖQVIST
12 Narkotikafrågan • 4/2017