"/,/:5/*/("//"/03-/
"OLOZUOJOHTQSPDFTTFO
Q£H£SIFMBMJWFU
'´SFOBEPQUJWGBNJMKTFSBOLOZUOJOHTQSPDFTTFOBOOPSMVOEBVU¢O
IPTFOCJPMPHJTLGBNJMK%¢SCBOEFONFMMBOFOCJPMPHJTLG´S¢MEFS
PDICBSOFUC´SKBSSFEBOJNBHFOC´SKBSEFWJEFOBEPQUJPOQ£
QBQQFSFU.FOCBOEFOLBOTK¢MWLMBSUCMJMJLBTUBSLB¢OE£
om förälder har man troligen gått och
längtat länge efter sitt barn. Drömt om
hur man för första gången ska få hålla
sitt barn i famnen. Se det i ögonen.
Man vill lära det allt man kan. Vara
en trygg person. Navet i barnets liv.
Den som han eller hon automatiskt
vänder sig till när något händer.
– Som adoptivförälder är det inte ovanligt att
man väntat väldigt länge. Det innebär också att
man kanske hunnit bygga upp en bild av hur det
ska vara när man äntligen blir en familj, säger
Anna Norlén, leg psykolog, leg psykoterapeut och
rektor och verksamhetschef på Ericastiftelsen.
5SBVNBJCBLHSVOEFO
Anna är aktuell med boken Barn, unga och trauma,
som hon skrivit tillsammans med Kjerstin
Almqvist, leg psykolog, leg psykoterapeut och
professor i psykologi på Karlstad Universitet, och
Björn Tingberg, leg psykoterapeut, leg sjuksköterska
samt med dr och lektor på Barnafrid.
– Det är vanligt att adopterade barn har någon
form av traumatisk erfarenhet i bakgrunden,
eftersom adoption ofta är förknippat med olika
svårigheter i ursprungslandet, säger Anna
Norlén.
7JTBBUUEVOOTE¢SG´SCBSOFU
Hos ett biologiskt barn börjar anknytningen
utvecklas redan i magen, genom att barnet hör
sina föräldrars röster, känner sin mammas rörelser.
För ett adopterat barn är det annorlunda.
Barnet ska knyta an till en eller två vuxna som
hon eller han inte känner igen över huvud taget.
– Anknytning kan börja på olika vis. Huvudsaken
är att man som förälder visar att man
finns och att man försöker vänja barnet vid sin
existens, säger Anna Norlén.
Själva poängen med anknytning är att man
ska knyta an till varandra. Man ska lära känna
varandra, skapa band och börja lita på varandra.
Men, hur ska då ett adopterat barn från
en dag till en annan våga börja lita på en
främmande vuxen? Kanske är det alldeles
särskilt krångligt när hon eller han redan har
upplevt att ha blivit lämnad av sina biologiska
föräldrar?
– Som adoptivförälder har man ofta ett glapp
vad gäller kunskap kring det som hänt under
barnets första tid i livet. Även om barnet har
varit med om många svårigheter betyder inte
det att anknytningsmöjligheterna är förstörda,
säger Anna Norlén.
3FMBUJPOFOTLBWBSBSFTUFOBWMJWFU
Det första steget mot att få barnet att känna tillit
börjar alltså i god tid innan man träffar sitt barn
i verkligheten. Steg två blir när man väl träffar
varandra.
Tålamod är den viktigaste egenskapen att ha
när det gäller att knyta an till sitt barn. Förvänta
dig inte att ni ska bli ett tajt team från dag ett.
Er relation måste få växa fram. Den ska ju vara
resten av livet, och därför är det viktigt att låta
den ta sin tid.
För, kanske är det så att barnet inte mäktar
med att ta emot dig med öppna armar. Kanske
har barnet tidigt fått lära sig att enbart lita på
sig själv och kanske har det lärt sig att andra
människor kan vara förknippade med besvikelser
och svek, eller rentav med fara.
5&95"//"."3*"45"83&3(
'050"//"70/#3.44&/
4
"5JETLSJGUPNBEPQUJPO/n˒