"/,/:5/*/("//"/03-/
'´S¢MESBSCFI´WFSPDLT£IK¢MQ
Att bli förälder till ett barn som inte vill ta emot
den kärlek och ömhet man bär inom sig, som
man så gärna vill ge och uttrycka, är smärtsamt.
Som förälder blir det lätt så, att man känner
sig avvisad, onödig, otillräcklig och bortvald.
Ledsen. Besviken.
– Här är det viktigt att också se in i sig själv.
Vad händer inom dig själv när barnet inte tar
emot dina försök? När alla dina instinkter
säger att du vill ta upp det i famnen, och barnet
tydligt visar att hon eller han inte vill det. Vad
väcks då inom dig, säger Anna Norlén.
Kanske behöver man som vuxen söka hjälp
för sin sorg och frustration på annat håll. Prata
med en nära vän eller med sin partner, samtidigt
som man försöker hitta andra vägar att nå
fram till barnet.
)JUUBBMUFSOBUJWBW¢HBSUJMMUJMMJU
Ibland kan också en terapeutisk kontakt vara
till stort stöd och hjälp.
– Repetitioner är viktigt. Om barnet är ledset
och tidigare avvisat dina försök att trösta, visa
gång efter annan att du finns där, och att du
försöker trösta på olika sätt och vis, och att du
inte heller ger upp.
Troligen kommer du att bli avvisad gång på
gång, men så småningom kommer du märka att
något fungerar, åtminstone lite grann och med
tiden kommer barnet att våga börja bygga upp
en tillit till dig. Fram till dess behöver du hitta
alternativa sätt att nå fram till barnet. Och här
kan du behöva vara uppfinningsrik.
– Fundera på vad det är som gör barnet lugnt.
Är det musik? En mjuk filt som du kan linda
runt ditt barn? Finns det något som barnet
känner igen från sin förra miljö? Kanske en doft
eller en smak?
-FLFOCMJSFUUTQS£L
Att leka tillsammans är ofta en användbar plattform
för att knyta an och bygga relation. För
barn är leken ett sätt att upptäcka och undersöka.
Det gäller också känslor och relationer.
Lek är på sätt och vis som ett språk. Genom
leken kan barn till exempel uttrycka ilska eller
otrygghet och pröva vad som kan ändra på en
sådan jobbig känsla.
– Idag vet vi att lek är avgörande för barns
utveckling och inlärning. Särskilt viktigt är
det att barn som varit med om påfrestningar
får möjlighet att leka. Det är både läkande och
stimulerande, säger Anna Norlén.
Ibland behöver barn och föräldrar lite tid
att hitta varandra i leken, båda kanske är
ovana. Tid, närvaro och nyfikenhet är bra
bränsle för lek.
– Då och då kan det behövas hjälp för att få
igång det. Prata till exempel med personalen på
förskolan. Många pedagoger sitter inne med bra
tips och idéer, föreslår Anna Norlén.
3VUJOFSPDISJUVBMFS¢SUSZHHIFU
Rutiner och ritualer spelar stor roll för att få barnet
att känna trygghet och tillit. Oavsett om det
handlar om ett mycket litet eller ett äldre barn,
blir förutsägbara rutiner något att bygga upp livet
omkring. Det som återkommer känns ofta tryggt.
Om dagarna i det nya livet som barnet landat
i börjar på samma sätt varje dag, om dagarna
följer ungefär samma tempo och om de avslutas
med likadana rutiner kväll efter kväll, då kan det
skapa en trygghet. Barnet börjar slappna av och
kan börja känna tillit genom rutinerna. Det i sin
tur gör att den känslomässiga anknytningen kan
börja etableras, sakta men säkert.
.´UCBSOFUTL¢OTMPS
Förr pratade man om att barnens första år var
absolut viktigast ur anknytningssynpunkt. Idag
vet vi att de första åren i ett barns liv är viktiga
av flera skäl.
– Under förskoleåren, fram tills det att barnet
är i sexårsåldern ungefär, etableras en anknytningsrelation
som är grunden för utvecklingen
inom övriga områden, säger Anna Norlén.
Det är också under de här åren som barns
hjärnor utvecklas intensivt och är som mest
känsliga för påfrestningar som trauman och
svår stress. Då är det som mest viktigt att ha en
eller flera trygga anknytningspersoner nära.
Har inte barnet denna trygga omsorgsmiljö i
närheten finns det risk att det påverkar barnets
utveckling också neurobiologiskt. Det sätter
ibland spår i barnets hjärnfunktioner och
kroppsminne, men också det går att reparera
längre fram i livet.
– Barnet kan få svåwrt att reglera sina känslor.
Att reglera, eller handskas med, känslorna
vid till exempel ledsenhet och ilska, det lär sig
barnet genom att det finns en vuxen person i
närheten som möter känslorna. Om den här
vuxna visar att hon eller han förstår vad barnet
uttrycker och hur man kan ta hand om det så
känns det snart bättre, säger Anna Norlén.
"OLOZUOJOHIFMBMJWFU
Att visa förståelse och ta emot barnets humörsvängningar
är alltså ett viktigt led i att jobba på
anknytningsrelationen.
– Att få uppleva många goda erfarenheter, om
och om igen, är ett viktigt led för detta. Upprepa
ditt beteende, visa att du finns där och försöker
trösta och lyssna.
Det, tillsammans med att ha tålamod och ge er
tid att lära känna i små steg är viktiga nycklar till
en hållbar, framtida relation. För, anknytningsprocessen
pågår som sagt hela livet och har inte
något bäst-före-datum. Q
"OOB/PSM§O
'´SGBUUBSFUJMMCPLFO
#BSOVOHBPDIUSBVNB
3FMBUJPOFONFMMBO
G´S¢MEFSPDICBSO
N£TUFG£W¢YB
GSBN%FOTLB
WBSBIFMBMJWFU
"5JETLSJGUPNBEPQUJPO/n˒