9
Det är maj och högsäsong för nästan allt. För Samuel Stener,
som tillsammans med sin sambo nyligen blivit med kolonilott,
är det hektiska dagar. Lägg därtill att han studerar till psykolog
och har fullt upp med vårterminens sista tentor. Ändå har han
tid med en intervju, mest för att han tycker att det är viktigt att
diskutera adoptionsfrågan.
– Jag är inte emot adoption, men det måste ske på ett ansvarsfullt
sätt. Det är viktigt att organisationerna som adoptionerna
går igenom granskas, precis som att det är viktigt att de länder
där adoptioner görs ifrån kontrolleras, säger Samuel Stener.
Själv var han 1,5 år när han 1992 landade på Landvetter i Göteborg
tillsammans med sin svenska mamma och pappa. Av
naturliga skäl minns han inget från det första mötet med föräldrarna,
men han får ofta höra historier om hur det var när han
nyss kommit till Sverige.
±'HWlUYlOSUHFLVVRPKRVGHÀHVWDEDUQlOGUHVOlNWLQJDUYLOO
gärna berätta minnen om hur man var som liten. När jag träffade
familjen nu senast berättade de om hur jag vägrade sätta
ner fötterna på gräs som bebis. Jag hade aldrig upplevt gräs,
eftersom jag tillbringat min första tid i storstan med betong och
asfalt, säger Samuel.
Minnena spelar stor roll, naturligtvis. Och precis som för biologiska
barn är det äldre släktingars berättelser som hjälper till att
lägga pusslet om den tidiga barndomen, även om det här ofta
handlar om saker som utspelat sig vid ankomsten till Sverige.
Han tänker inte särskilt ofta på att han är adopterad, men
då och då påminns han om att han inte ser ut som alla andra
svenskar.
– När jag var ute med min sambo och några vänner här i
Uppsala på Valborgsmässoafton, kom en person fram och sku-
lle fråga något. Hon började på svenska, men ändrade snabbt
till engelska när hon såg mig, eftersom hon trodde att jag var
utbytesstudent.
Sådana vardagliga händelser gör det extra tydligt att han skiljer
sig utseendemässigt från majoritetsbefolkningen. Han är dessutom
medveten om att man i Sverige generellt har positiva associationer
till människor från Korea.
Andra saker kan kännas värre, menar Samuel, och berättar om
när han och sambon stod i kö för att köpa glass i Paris förra året
//FAKTA//
Samuel Stener
Ålder: 28 år
Gör: Studerar till psykolog vid
Uppsala universitet
Familj: Sambo
Bor: I Uppsala men är uppvuxen
i Varberg
Kort om Samuels ursprung:
Samuel adopterades från Sydkorea
när han var 1,5 år gammal
och hamnade mitt emellan en grupp svenska ungdomar och en
grupp sydostasiatiska turister.
– De svenska ungdomarna tittade på mig, och sa till varandra
”fan, vad mycket kineser här är”. Jag sa inget, men efteråt kan
jag ångra det. Jag borde ha satt ner foten, ifrågasatt varför de
sa på det sättet, men det är svårt att säga något i stunden. Jag
I|UV|NHUDOOWLGE\WDSHUVSHNWLY9DGLGHUDVVLWXDWLRQ¿FNGHP
att säga som de gjorde, funderar Samuel.
Men, även om han inte tänker särskilt mycket på att han är adop-
WHUDGLGHQWL¿HUDUKDQVLJP\FNHWPHGDQGUDVRPlUDGRSWHUDGH
+DQ lU RFNVn PHG L ÀHUD )DFHERRNJUXSSHU RFK FRPPXQLWLHV
för adopterade.
– När jag växte upp pratade vi mycket om att jag var adopterad
RFKYLWLWWDGHRIWDLDOEXPHWMDJ¿FNPHGPLJIUnQ6\GNRUHD$WW
jag är adopterad har aldrig varit någon hemlighet. Däremot har
vi aldrig pratat om hur man ska bemöta vardagsrasism, säger
Samuel.
När Samuel och föräldrarna pratade om Samuels ursprungsland
under barndomen målade de upp en bild av Sydkorea som
ett fattigt land.
±'HQELOGHQ¿FNPLQDI|UlOGUDUlQGUDKHOWRFKKnOOHWQlUGH
för några år sedan gjorde en återresa till ett modernt Sydkorea.
För Samuel Stener har det faktum att han är adopterad aldrig
YDULWVlUVNLOWODGGDW7YlUWRPNDQKDQW\FNDDWWGHW¿QQVYLVVD
fördelar med att få den tydliga identitet som det innebär att vara
adopterad från Sydkorea.
– Samtidigt kan det också vara en nackdel … Att vara den avvikande
etniciteten kan i vissa sammanhang vara jobbigt, säger
Samuel.
I forskningssammanhang brukar man säga att adopterade ser
världen genom en ”vit blick”. Det innebär att man uppfattar
omgivningen som en majoritetssvensk, men att man de facto
har ett etniskt avvikande utseende.
– Därför vet jag hur jag borde bli bemött av andra svenskar i
olika situationer. Det känns så klart jobbigt när man inte får det
bemötande man kan förvänta sig.