"/,/:5/*/(#+3/0$)."3*&")-453"/%
hemma med systrarna. De kom närmare och
närmare varandra för varje dag som gick och
vardagen förflöt med hjälp av rutiner.
– I början sjöng vi mycket. Vi hade med oss
en bok med djursånger till barnhemmet, och
den boken sjöng vi många sånger ur. Vi läste
även en hel del Totte-böcker och lekte en hel del
utomhus.
Redan från dag ett sökte systrarna tröst och
kontakt med Marie och Björn om de slagit sig
eller ville något.
– De var väldigt kramiga och pussiga, men
den första tiden vände sig Emilia till sin storasyster
om hon ville något särskilt, säger Marie.
– Och under den första perioden var de
väldigt fogliga och gjorde precis som vi sa. Först
efter något halvår började de ta ut svängarna och
bli mer trygga i sig själva. Det kändes bra när de
faktiskt började säga vad de egentligen tyckte
och tänkte, säger Björn.
Barnens mormor och farmor hade förberett
sig genom att gå en av Adoptionscentrums
utbildningar, och hade stor förståelse för att
barnbarnen allra först behövde knyta an till sina
föräldrar. Samtidigt fanns en nyfikenhet från
släkten och kusinerna som väntat på Lovisa och
Emilia var ivriga.
– När det var dags att börja förskolan efter
något halvår var vi där och hälsade på i god tid
innan. Tjejerna hade grannbarn och kusiner
som började i samma klass, vilket även det gav
en trygghet.
,¢SMFLUBSUJE
Egentligen var det först när de fyra landade i
Sverige som de började känna sig som en familj
på riktigt, men den där himlastormande föräldrakärleken
tog det lite längre tid att utveckla.
Åtminstone för Marie.
– Idag förstår jag att det beror på att vi ju inte
kände varandra ordentligt. Man kan ju inte
älska någon som man inte lärt känna. Men då,
i början, skrämde det mig lite. Jag tänkte att jag
var knäpp som inte älskade mina barn direkt,
minns Marie.
Men Marie hade is i magen. Pratade med
Björn och insåg att vad det egentligen handlade
om. Bara för att de där starka känslorna inte
kom som ett brev på posten, betydde det inte att
något var fel.
– Men just då kändes det svårt. Jag hade målat
upp en bild framför mig kring hur det skulle bli,
och så kunde vi inte ens prata med varandra i
början.
Samtidigt var Marie och Björn införstådda
med att det skulle ta lite tid att bli en familj.
– Jag tror ändå att det gick förhållandevis fort,
och kanske har det delvis att göra med att vi alla
fyra var så väl förberedda på varandra när vi väl
träffades på riktigt, säger Björn. Q
"5JETLSJGUPNBEPQUJPO/n˒
,¢SMFLN£TUFG£
UBUJEC£EFG´S
G´S¢MESBSPDIG´S
CBSOFO
'BLUB
/BNO#K´SO.BSJF-PWJTBPDI
&NJMJB"IMTUSBOE
#PS/¢UUSBCZ
#MFWGBNJMKJ5BJXBO
E£TZTUSBSOBWBSPDI£SHBNMB
-¢TOJOHPDIT£OHFS
IBSIK¢MQUC£EF
TQS£LVUWFDLMJOHFO
PDIBOLOZUOJOHFO