3 ”Resan tar inte slut för att man har kommit hem” För Carina och Patrik Martín har det varit en lång resa till deras två pojkar. Innan man påbörjar sin adoptionsprocess är det svårt att veta vilka hinder man kan stöta på under vägen. Men för föräldrarna Martín har det varit värt varenda minut. Annars hade de ju inte fått bli föräldrar åt just Anton och Didi. Två glada, livliga killar kommer emot mig och fotografen när vi kliver in i familjen Martíns hem. Det är Anton, 8 år och Didi, 3 år. De är lite blyga för oss men hälsar glatt. De har nyss kommit hem från skolan och har mycket spring i benen. Fotografen bekantar sig med barnen medan jag slår mig ner med föräldrarna i det hemtrevliga köket. Lugnt berättar de om sina adoptionsresor, en berättelse som de är väl förtrogna med men ännu inte riktigt tror på, det ser man på glädjen de utstrålar. Det är ju faktiskt bara några månader sedan de kom hem med Didi från Sydafrika. Som för de flesta adoptivfamiljer har det inte varit någon lätt resa för familjen Martín att bli en familj. Den har kantats av förseningar och andra besvärligheter. Men som alla andra adoptivföräldrar anser Carina och Patrik dels att resan var värd varenda minut, dels att allt som hände var meningen annars hade de ju inte fått just dessa barn. Första resan bar iväg till Etiopien 2009. Anton var då 1 år och 4 månader och de fick honom i sin vård samma dag som de skulle åka hem. – Vi hade aldrig nattat honom, inte matat honom, berättar föräldrarna. Vi hade inte hunnit vänja oss vid varandra. Men det gick bra! Flyget var fem timmar försenat och gick 5.30 på morgonen. – Jag hade Anton i bärsele, och jag var tvungen att vanka runt hela tiden, berättar Carina. Så fort jag satte mig blev han orolig och började skrika. Det var inga andra adoptivfamiljer med på resan. En familj hade rest före dem, men de träffades aldrig. Anton har anpassat sig bra, han är social och har lätt för att få kamrater. De gick på öppna förskolan, både den vanliga och en speciell för adopterade, och på andra träffar för barn. När de skulle adoptera barn nummer två hade de velat välja Etiopien igen men det hade precis stängt. Carina och Patrik hade stått länge i kö och var besvikna.
Adoptionsmöjligheter
To see the actual publication please follow the link above