tema Stöd efter diagnos Skolan lyssnar på Amanda - När Amanda började dagis som 2,5-åring märkte lärarna snabbt att hon behövde mycket vuxenstöd. De föreslog att hon skulle byta till en avdelning för barn med särskilda behov för att få det stöd hon behöver, berättar Anette VinlØv. Text och foto: Malena Ranch HON ÄR MAMMA TILL AMANDA som snart fyller nio år och har diagnoserna ADHD och autismspektrumtillstånd. På den nya förskoleavdelningen fanns barn med alla sorters behov, gemensamt för dem var att de behövde mer vuxenstöd. -Att börja där var som att vända en hand. Hon blev så lugn! Det var fler personal och färre barn. Amanda fick mer tid med vuxna, bättre struktur och började leka med de andra barnen. Samtidigt fick de möjlighet att träffa en sköterska från BVC som skickade en remiss till BUP som påbörjade en utredning. Innan Amanda skulle börja skolan hade hon fått sina diagnoser och familjen hade etablerat en bra kontakt med habiliteringen. De hade ett möte på skolan med Amandas blivande rektor, en specialpedagog, habiliteringen och Amandas förskolelärare. Där gick de igenom vad Amanda behöver stöd i och vilka hennes styrkor är. -Det sista hennes blivande rektor sa när vi gick från mötet var: ”Det här kommer bli en tillgång för vår skola!”. Det sitter kvar att hon använde ordet ”tillgång”. Det borde alla föräldrar få höra! NU GÅR AMANDA i tredje klass och Anette har mycket gott att säga om skolan. Som föräldrar blir de tillfrågade och får vara delaktiga. - Det bästa är att vi hela tiden har en dialog. Det är klart att det kan uppstå problem, men då pratar vi om hur vi ska lösa situationen. Föräldrar känner barnet bäst och kan komma med jättemycket tips om vad som fungerar. Skolan har allt att vinna på att samarbeta med föräldrarna. Anette beskriver flera små och betydelsefulla händelser som exempel på hur skolpersonalen visat respekt och omtanke både för Amanda och hennes föräldrar. Så vad är nyckeln bakom att stödet har fungerat så bra? - Det är bara viljan! Det har inte funnits någon stolthet i att göra på ett visst sätt. Om inte något fungerat så har de testat något annat. Skolan har också varit mån om att hitta rätt person som resurs. Vi föräldrar blev uppdaterade under rekryteringsprocessen och fick möjlighet att träffa henne och berätta om Amanda innan skolan började. Inför ett nytt läsår kommer Amanda och hennes föräldrar en dag tidigare till skolan och träffar läraren. Då får Amanda bestämma var hon vill sitta i klassrummet och matsalen så att hon har en bestämd plats. När Amanda skulle börja skolan fick hon hälsa på sin blivande lärare i klassrummet ett par gånger. De tog foton på klassrummet, skolgården, fröken och matsalen, som Amanda kunde titta på för att förbereda sig under sommarlovet. ANETTE KAN GE EXEMPEL på att tidiga insatser lönar sig och hur viktigt det är att sätta in resurser från början. Att satsa lite extra i ett par år är förmodligen ändå ekonomiskt lönsamt jämfört med att sätta in insatserna först när det har uppstått problem. - Nu går Amanda i trean, så hon har ju inte gått så länge i skolan. Och redan nu behöver hon inte längre samma stöd som hon gjorde i början. Då kunde hon inte sitta med i klassrummet en hel lektion utan behövde gå iväg med sin resurs. Nu kan hon sitta med i klassrummet hela dagarna, hon fixar rasterna och kan själv säga till om hon vill äta lunch med resten av klassen eller inte. - Som förälder får man vara lite uppmärksam när skolan minskar stödet lite åt gången, så att det fortfarande fungerar. Men så länge Amanda är nöjd och tycker att det går bra, så är det bra! Amanda själv är engagerad när hon berättar om sin skola. - Det jag gillar mest är praktisk matte och slöjd! Och hon håller med sin mamma om att det är en bra skola. - Vi fick fylla i en enkät i skolan om vad vi tyckte och hur nöjda vi var. Det var en skala: tio betydde ”väldigt nöjd”, sedan gick det nio, åtta, sju, ner till ett som var ”inte alls nöjd”. Jag fyllde i en nia på den frågan! ”Föräldrar känner barnet bäst och kan komma med jättemycket tips om vad som fungerar. Skolan har allt att vinna på att samarbeta med föräldrarna” 10
Attention nr 5 2013
To see the actual publication please follow the link above