Page 14

Attention nr 5 2013

porträtt Jag vet hur avgörande s Annika Brar, chef för området Autism & ADHD på habiliteringen i Stockholm, jobbar för att barn och unga med NPF och deras familjer ska ha samma rättigheter till stöd som alla andra med funktionsnedsättningar. – Många har stora svårigheter men de syns inte och därför får de inte alltid den hjälp de behöver, säger hon. Och hon vet att stödet är avgörande. Hon har själv en son med lindrig autism och utvecklingsstörning. Text: Lillemor Holmgren Foto: Martin Nauclér DESSUTOM HAR hon som läkare och specialist inom psykiatrin mött så många patienter med ADHD och andra NPF-diagnoser som vittnat om detta. Det är femton år sedan hon började jobba i Huddinge, som då var den enda kliniken i Stockholm som erbjöd utredningar 14 av vuxna. – Under min mammaledighet läste jag allt jag kom över om barn med NPF och slogs av att ingen hade tänkt på att dessa barn en dag blir vuxna. Vad händer då? Var finns de? Frågor som intresserade Annika så mycket att hon bestämde sig för ringa runt till alla kliniker inom psykiatrin i Stockholm och fråga om de visste något om vuxna med NPF. – Alla sa nej utom Huddinge, där jag började jobba 1999. De hade haft ett vuxenprojekt 96/98 och fortsatte ta emot vuxna. För att lära sig mer tog hon kontakt med Lena Nylander i Lund, överläkare och specialist inom psykiatrin, som var en av få som visste något om vuxna med NPF på den tiden. Engagemanget för dessa personer har sedan fortsatt under åren och i dag är hon en av våra främsta experter inom området. Att bli läkare var inte alls självklart för Annika. – Jag kommer från en lärar- och musikerfamilj och tänkte inte så mycket på vad jag ville bli när jag växte upp. Det var först när både min syster och pojkvän började på läkarlinjen som tanken dök upp. Men egentligen var jag mer intresserad av språk och gillade att skriva, så journalist låg närmare. Hon sökte och kom in på båda linjerna, vacklade lite men valde till slut läkarlinjen. Det viktigaste för henne var att satsa på en karriär som möjliggjorde kontakt med människor. – Jag tycker om människor, säger hon med sina leende guldbruna ögon, och menar att den stora variationen av människor hon mött fascinerar henne. – Det är som att öppna en roman i varje möte. ”FRÅN BUSFRÖ till brottsling?” är ingen roman kanske men en lättläst, välskriven och spännande bok om ADHDstudien på Norrtäljeanstalten och om Micke, Leo och Lars och deras berättelser om lidande, missbruk, brott och social misär. – Samtidigt är de solskenshistorier, säger Annika stolt över sin första bok som kom ut 2011 och som uppmärksammades flitigt inte minst i media. – Budskapet i boken är att det lönar sig att se svårigheterna och ge rätt stöd så tidigt som möjligt, men att det heller aldrig är för sent – det är Micke, Leo och Lars levande exempel på. Hon vet som sagt av egen erfarenhet att stödet är avgörande. Hennes egen son har haft turen att bo i en bra kommun med ”världens bästa LSS-handläggare". Sjukvården har de inte behövt belasta särskilt mycket. Men hon är väl medveten om att detta inte är alla förunnat. – Även om mycket har blivit bättre under senare år, återstår en hel del för att personer med NPF ska ha samma rättigheter till stöd som alla andra med funktionsnedsättningar. Att man får stöd oavsett var man bor. Hon plockar fram Stockholms läns vårdprogram för personer med ADHD, som hon varit med och skrivit, och pekar på ett antal stödinsatser som föreslås i programmet: Föräldrautbildning, stöd i förskola/skola, hjälpmedel, psykologiska insatser, boendestöd och läkemedelsbehandling för att nämna några. Hon sticker inte under stol med att det är svårt att få alla kliniker att följa vårdprogrammet. Det är många inblandade och kunskapsöverföring tar sin tid. Pengar och resurser är förstås en del men Annika menar att det också är en ledningsfråga. Rätt insatser behöver inte alltid kosta så mycket.


Attention nr 5 2013
To see the actual publication please follow the link above